Rör inte mitt nät!

    Regeringen föreslår i sin höstbudget att Kulturnät Sverige ska läggas ned efter den 31 december 2004. Motivet är att det redan finns "ett stort utbud av aktörer som tillhandahåller Internetbaserade söktjänster för allmänheten. Detta gör att en statligt finansierad verksamhet inom området inte längre kan motiveras."

 För det första är internet en global angelägenhet där marknaden "tvingas ge folk vad folk vill ha". It-demokrati är numera en knäckfråga eftersom leverantörerna är sammanflätade i ett världsomfattande imperium. Att använda kommersiella söktjänster, vilka som helst, för att hitta information om kultur i Sverige är alltså ytterst vanskligt.

 För det andra är Kulturnät Sverige ingen söktjänst i vanlig mening utan en stor anslagstavla. Utöver cirka 8 000 systematiserade länkar till enskilda konstnärer, författare, musiker, skådespelare, kulturinstitutioner, databaser, tidskrifter med mera finns här en unik pressmeddelandeservice och evenemangskalender, anslagstavla, kulturmagasin, diskussionslistor med mera.

 För det tredje behövs en statlig gatekeeper: hittills har det mekaniserade urvalet av nyheter och info på Kulturnät Sverige känts både ocensurerat och generöst. I den internationella debatten talar man alltmer om grindvakten på nätet som en absolut nödvändighet när den uppskruvade internettiden, med sitt direktsökande, nu har antagit närmast epidemiska proportioner. Vi tror att vi är fria men vi drunknar i osorterad info. Och för min del får gärna denna grindvakt vara statligt anställd.

 För det fjärde tror jag på it. Jag är själv kulturarbetare, bosatt i Gävle och i Vallstena (på Gotland) och ju längre bort från storstaden jag kommer desto större blir behovet av ett aktuellt länkbibliotek. En informationspunkt som, till skillnad från de brummande sökmotorerna, fungerar som en lagom långsam reträtt från intensiteten.

Det har tagit tio år att bygga upp och nu vill man radera. Det måste vara ett av de största slöserierna sedan kulturen gick in i digitalåldern.