Aftonbladet
Dagens namn: Bernhard, Bernt
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Sanningar?Tvärtom!

JOHN PILGER om att vända på nyheterna – och få veta vad som egentligen händer

   Kan ni föreställa er BBC och andra stora nyhetsmedier framföra en ursäkt till en skurkregim som bedriver etnisk rensning; som visar sitt förakt för internationell rätt och har trotsat hundratals FN-resolutioner och byggt en apartheidmur i strid med Haag-domstolens utlåtande; som har raserat tusentals människors hem och gett ­sina soldater rätt att mörda; och vars ­ledare dömts som ”personligen ansvarig” för en massaker på mer än 2 000 människor? Kan ni föreställa er BBC säga förlåt till Saddam Husseins Irak, eller andra officiella demoner, för att ha sänt en ocensurerad intervju med en modig dissident från det landet, en man som suttit 19 år i fängelse, varav den mesta tiden i isoleringscell? Naturligtvis inte.

Men förra månaden framförde BBC en ”konfidentiell” ursäkt till en ­regim med just en sådan meritförteckning, för att få sin korrespondent insläppt i landet igen, och lovade att foga sig efter ett censursystem som fortsätter att lägga munkavle på dissidenten. Regimen är Ariel Sharons i Israel, som fortsätter att beviljas dispens för sina krigs­förbrytelser, sina förfärande brott mot de mänskliga rättigheterna och sin bestående laglöshet både av den USA-dominerade västvärlden och av den respektabla journalistiken i stort. Blairregeringens spel under täcket med Sharongänget återspeglas i BBC:s ”opartiska” bevakning av ett förtryck som av Nelson Mandela beskrivits som ”den största moraliska frågan i vår tid”. Simon Wilson, korrespondenten som tvingades be om ursäkt för en korrekt och viktig intervju med Mordechai Vanunu som borde ha gjorts för länge sedan, kommer att veta bättre i framtiden.

 

Detta är knappast något nytt. För att förstå hur det fungerar behöver man bara tillämpa lagen om motsatsen och lagen om tystnad. Lagen om motsatsen kan appliceras på nästan vilken nyhetssändning som helst nuförtiden. Påvens sedan länge inväntade död är ett typiskt exempel. Genom att vända upp och ned på svallvågorna av struntprat om påven – ”folkets påve” (förekommer nästan överallt), ”mannen som förändrade historien” (Bush), ”en imponerande gestalt som vördades i och utanför alla trosriktningar” (Blair) – så får man fram sanningen. Denna djupt reaktionära man höll tillbaka historien och förstörde livet för människor runtom i världen genom sitt fanatiska motstånd mot grundläggande rättigheter, såsom födelsekontroll. Han kallade detta ”avskyvärt”, ett ord som han spottade ur sig, och utfärdade därmed en dom över miljontals människor, från svältande småbarn till bebisar födda med aids. I Latinamerika förödmjukade han offentligt modiga präster som genom sitt ställningstagande för de fattiga hade vågat gå emot den medeltida hierarki han upprätthöll. Påståendet att han ”störtade kommunismen” är också motsatsen till sanningen. När jag bevakade hans påvliga återkomst till sitt födelseland Polen 1979 fick jag veta att kyrkan i det landet, vars konservatism han förkroppsligade, stod i maskopi med den stalinistiska regimen till dess att vinden vände.


Lagen om tystnad tillämpas på brott som inte begås av officiella demoner [?] utan av västerländska regeringar.
Lagen om motsatsen kan tillämpas på den nuvarande vurmen bland västerländska regeringar och medier för att rädda Afrika, vilken går under beteckningen Afrikas år. BBC har anordnat en särskild konferens om detta, och Blair kommer att stå värd för ett G-8-möte i juli som ska ha ”avskaffandet av Afrikas fattigdom” som tema. Detta är ”Storbritanniens stora chans”, skrev Polly Toynbee i Guardian, ”att få de rika att engagera sig i skuldavskrivning, bistånd, rättvis handel, koldioxidutsläpp och det aidshärjade Afrika”. Hon tillade: ”När det gäller skuldkrisen och handel har labour gjort ett bra jobb.”

 

Motsatsen är sann. Precis som resten av den fattiga världen kan afrikanska länder kvalificera sig för de moderiktiga skuldlättnaderna endast om de går med på att tvinga på sina befolkningar de dödliga villkor som stipuleras av Världshandelsorganisationen, IMF och Världsbanken – som till exempel avskaffande av tariffer som skyddar uthålliga ekonomier och privatisering av naturtillgångar som vatten. Samtidigt ”uppmuntras” de att köpa vapen från brittiska vapentillverkare, särskilt om det pågår ett inbördeskrig i landet eller om det råder ett spänt förhållande till ett grannland.

 

Lagen om tystnad tillämpas på brott som inte begås av officiella demoner – Saddam, Milosevic med flera – utan av västerländska regeringar. En korrespondent för Australian Broadcasting Corporation, Eric Campbell, har beskrivit bevakningen på plats av kriget i Irak. ”Satellitsändningar live är en ren parodi”, sade han. ”Grundregeln är att om [reportrarna] är uppkopplade via satellitlänk så har de inte sett någonting. Korrespondenterna får nyhetsbyråernas rapporter upplästa för sig och blir tillsagda att det är det de ska säga i tv – så går det till i en majoritet av fallen.”

Det kan bidra till att förklara varför de fasor som inträffade i samband med det amerikanska anfallet mot Falluja fortfarande inte har rapporterats av de stora tv-bolagen. Däremot har oberoende journalister som Dahr Jamail rapporterat om läkare som beskrivit hur amerikanska marinkårssoldater mördat civila som hållit upp vita flaggor. Detta videofilmades, och även morden på de flesta medlemmarna av en familj bestående av tolv personer filmades. Ett vittne berättade att hans mor blev skjuten i huvudet och hans far i hjärtat, och att en sexårig pojke som gråtande stod lutad över sina döda föräldrar sköts ihjäl. Inget av detta har rapporterats i brittisk tv. En talesman för BBC som tillfrågades om detta sade: ”Koalitionsstyrkornas uppträdande har granskats utförligt i BBC:s program.” Detta är bevisligen osant.

 

På liknande sätt tillämpas lagen om tystnad när det gäller det troliga kommande amerikanska angreppet på Iran. Scott Ritter, FN:s vapeninspektör som 1999 uppdagade att Saddam Hussein inte hade några massförstörelsevapen och som på grund av det praktiskt taget svartlistades, har nyligen avslöjat att Iran, enligt en Pentagontjänsteman, ska angripas i juni. Återigen har han ignorerats i de flesta medier. Samtidigt som Bushs och Blairs propaganda om att ”demokratin är på frammarsch i Mellanöstern” rapporteras okritiskt, tillämpas lagen om tystnad på Bushregimens kampanj för att undergräva och störta Hugo Chavez i Venezuela, som med fog kan sägas vara den mest demokratiskt valda ledaren i Latinamerika, om inte i världen (nio val), och vars eget ställningstagande för de fattiga har lett till att intäkterna från världens fjärde största oljereserver omfördelats till majoriteten av venezuelaner.

Förra året ställde jag upp för en längre intervju med Jeremy Bowen, en BBC-journalist som jag beundrar, för ett program om krigskorrespondenter. Även om jag gissade att det de verkligen ville ha var berättelser om journalistiska bedrifter vid fronten, så började jag beskriva hur journalister ofta producerar beslöjad propaganda för den västerländska makten – genom att acceptera ”vår” version eller genom att utelämna obehagligheter, som till exempel den västerländska statsterrorismens illdåd, ett stort tabu. Jag betonade att denna censur inte var konspiratorisk, utan ofta omedveten, till och med subliminal: det är så vi utbildas och trimmas. Intervjun kom inte med i programmet.

John Pilger , Översättning: Tor Wennerberg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet