ÅSIKT

Räddad av sin elakhet

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■Kjartan Fløgstads nya roman Paradiset på jorden börjar i Chile, mellanlandar i Norge och tonar bort på Karlsbron i Prag.

Huvudperson är chilenaren José Andersen, son till den norske ingenjören Arthur Andersen, som under sin vistelse i Chile gjort sin unga hushållerska med barn innan han försvann igen. När militären tagit över i Chile mognar ett beslut fram hos José att söka sina rötter. Han far till Norge.

Fløgstad är inte känd för att vara någon muntergök, men här är han det bitvis, speciellt när han skildrar olika egendomligheter i hemlandet Norge/Noreg, inte minst i dess akademiska elit.

■ ■En roman av Kjartan Fløgstad är ett pussel, där det slutgiltiga mönstret aldrig blir det man förväntar sig. Problemet med hans nya roman är att när mönstret infinner sig blir min läsarreaktion - so what? Medan José virrar omkring i det norska, inklusive det norska språket, rullas ett sammanhang upp, värdigt en tv-såpa.

Kjartan Fløgstads romaner brukar erbjuda intellektuella utmaningar, en intressant bakomliggande tanke eller vision. Här undflyr den mig. Vi är långt från den mättade, idérika legeringen i hans förra roman Krona och klave. Att karlakarlen Arthur Andersen varit ute med snorren lite varstans blir en bara alltför logisk slutpunkt på denna latineuropudding med lusekoftedrapering. Till slut börjar jag frukta att alla som José möter ska vara rödhåriga och ha en utstående tand.

Det som ändå räddar boken är enskildheterna. Det böjliga språket, de branta och oväntade associationerna, de ormbettssnabba, satiriska elakheterna. Den lite taffliga romanintrigen får man försöka svälja på köpet.

Roman

Gunder Andersson