"Vi kan ju inte visa allt"

 Enligt Åsa Linderborg (Aftonbladet 12 april) presenterar Forum för levande historia en "förljugen historia" i utställningen om baltutlämningen. Att vi inte visar hela bilden. Som historiker borde hon veta att detta är en omöjlighet i utställningssammanhang. Syftet har varit att problematisera med utgångspunkt i olika vittnesskildringar från interneringsläger 1945-46. Det gör utställningen.

Bakom ligger flera års forskning inom Föreningen Gamla Kristianstad, Regionmuseet i Kristianstad, Landsarkivet i Lund och Lunds universitet. Fokus ligger på huvudlägren i Rinkaby och Gälltofta. Internering med tilltagande isolering, självstympningar, flyktförsök och utlämningar skildras med hjälp av arkivmaterial, fotografier och filmer. Att de baltiska staterna ockuperades av både Tyskland och Sovjetunionen klargörs också.

Många ögonvittnen har intervjuats och nya uppgifter kommit i dagen. Genom att lyssna till dem som fortfarande minns har vi lärt oss hur människor påverkades av baltutlämningen - svenskar, utlämnade och anhöriga. Att levandegöra historien genom enskilda öden är effektivt pedagogiskt sett och del i en humanistisk ambition som Forum för levande historia företräder.

 Linderborg hävdar att vi ger en felaktig bild av Finland. Det stämmer inte. Sannolikt har hon hämtat faktauppgifter från tidigare tidningsrecensioner byggda på samma sakfel och okritiska argumentationsteknik. Man kan därför fråga sig om Linderborg verkligen har sett utställningen eller tagit del av vårt fördjupningsmaterial.

Heléne Lööw

docent i historia och

överintendent vid Forum för levande historia

Kristian Gerner

professor i historia

vid Lunds universitet

Jan Dahlin

landsarkivarie vid

Landsarkivet i Lund

Lars Buhrgard

1:e intendent vid Regionmuseet i Kristianstad

Anders Bojs

redaktör för

I Baltutlämningens skugga