ÅSIKT

Varför ringde du inte?

1 av 2 | Foto: BJÖRN TILLY
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Kära Maria,

Du kunde ha ringt...

Då hade jag kunnat berätta för dig om det arbete som görs för att förbättra asylprocessen. Vi genomför nu den största reformen någonsin på migrationspolitikens område. Utlänningsnämnden ska ersättas med ett domstolsförfarande. Vi utvidgar också flyktingbegreppet så att också kvinnor som förföljs på grund av sitt kön omfattas. Vidare utvidgas skyddsgrunderna och vi stärker skyddet för barn som söker asyl.

Min utgångspunkt i arbetet är - och har alltid varit - de mänskliga rättigheterna. Alla människor har rätt att söka asyl och alla människor har rätt att få asyl om de är förföljda. Prövningen av både barns och vuxnas asylskäl är och ska vara individuell. För de mänskliga rättigheterna är både universella och individuella.

I dag finns det omkring 10 000 asylsökande barn i Sverige. Som migrationsminister har jag ansvar för alla dem. De senaste tio åren, sedan Barnkommittén lade fram sitt betänkande, har Sverige arbetat mycket med barnen i asylprocessens alla steg. I dag har asylsökande barn rätt till skola och vård på precis samma villkor som svenska barn. Barnhandläggare har utbildats för att se och höra barn i asylutredningarna. En särskild samtalsmetodik har tagits fram för att utreda barns egna asylskäl.

Synen på barn och arbetet med asylsökande barn gör Sverige unikt i världen. Mycket arbete återstår, men vi har kommit en bit på väg. Utifrån ett rättighetsperspektiv är barn en speciell grupp med särskilda behov och förutsättningar. Men barn har också de rättigheter som vuxna har. Även deras ärenden ska prövas utifrån den lagstiftning vi har. Samma regler ska gälla för alla barn. Barn ska också behandlas lika inför lagen. Enskilda ärenden ska avgöras av dem som har tillgång till all information och kan värdera den utifrån lagstiftningen.

I Sverige säger lagen att livshotande sjuka barn som inte kan få vård i hemlandet ska få stanna i Sverige. Det gäller alla sjuka barn - oavsett om det är barn med uppgivenhetssyndrom, barn som har aids, barn som har tumörsjukdomar, barn som har leukemi eller barn som har posttraumatiskt stresssyndrom som tar sig andra uttryck.

Myndigheterna, Migrationsverket och Utlänningsnämnden, utreder och bedömer barns hälsotillstånd med hjälp av läkare, läkarintyg, journalanteckningar. Jag har försäkrat mig om att man använder sig av så kallade förtroendeläkare.

Jag har stått upp för en individuell prövning av barns asylskäl. Det är helt i linje med mitt arbete för att barn ska ses som individer, höras och bedömas utifrån sina speciella omständigheter. Det är också för att jag är övertygad om att det inte skulle vara bra att lyfta fram en viss sjukdom och säga att det med automatik ska leda till uppehållstillstånd. Jag är emot det av principiella skäl, men jag är också emot det för barnens skull. Jag tror inte att det skulle vara bra för barnen.

Om du hade ringt, Maria, hade vi kunnat tala om de dilemman som finns inbyggda i migrationspolitiken. Dessa beslut är inte och kommer aldrig att bli enkla. Sett i det perspektivet finns vissa likheter med många av de svåra avvägningar som man också tvingas göra inom socialpolitiken.

Barbro Holmberg (Migrationsminister F d redaktör för Socialpolitik)