ÅSIKT

USA tog över förlorat krig

GUNNAR FREDRIKSSON om hökarnas fiasko - då och nu

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Under mer än två tusen år kämpade vietnameserna för sin nationella självständighet. Målet uppnåddes den 30 april för i år 30 år sedan.

Historien berättas i en ny bok, Vietnams historia, av Hans Hägerdal, lektor i historia i Växjö. Ämnet har fascinerat åtskilliga forskare efter Vietnamkrigets slut och en kvalificerad svensk bok är välkommen.

Hägerdal berättar om vietnamesisk kultur under mer än 2 000 år, inflytande från kinesisk och indisk tradition och inbördes stridigheter mellan folkgrupper. Familjen och byn med avlidnas gravar har varit tillvarons centrum i alla tider, religionen var tolerant, i motsats till ”dogmatism av judiskt, kristet eller muslimskt snitt”; motståndet mot utländska inkräktare är legendariskt.

Trots den informativa och högst läsvärda berättelsen om gamla tider är det nog ändå den franska kolonialismen och dess amerikanska fortsättning som väcker mest intresse hos dagens läsare. Många har gjort jämförelser med amerikanskt tänkande och politik i dag, främst i fråga om Irak.

Västerlänningar, som kallades barbarer, bedrev ”kanonbåtspolitik” under den europeiska kolonialismens början vid slutet av 1700-talet. Först var det holländare och engelsmän, vid mitten av 1800-talet kom fransmännen; missionärer med uppdrag från Gud följde med.

Hägerdal väjer inte, trots omsorgsfullt språk, för termer som utsugning och exploatering.

Det var tvångsarbete, hårda skatter på bönderna med svältkatastrofer som följd, stränga straff med prygel och avrättningar med giljotin; motståndare kallades ”rebeller”. Den välmående franska överklassen förefaller inte ha varit särskilt begåvad.

De Gaulle hade ingen tanke på att avveckla denna franska imperialism fast kolonisatörerna stödde den tyskvänliga Vichy-regeringen. Alltsammans slutade med den militära katastrofen vid Dien Bien Phu 1954.

Varför tog USA över detta förlorade krig? Andra kolonialmakter avvecklade mödosamt sina besittningar efter andra världskriget.

Hägerdals förklaring är enkel och självklar: amerikanerna trodde att det rörde sig om en global kamp mot kommunismen och det kalla kriget var i full gång. Retoriken handlade om frihet och demokrati, då som nu.

Hägerdal visar hur okunniga amerikanerna var om vietnamesisk kultur, om Vietnams problematiska relationer till Kina och Sovjetunionen och så vidare. De tillämpade bara sitt enkla schema. Han talar om amerikanernas korsfararanda och sådant har vi ju hört av den nuvarande presidenten.

Kennedy ökade antalet ”rådgivare” från 700 till 16 000. Försvarsminister McNamara sa 1961 efter två dagar i Vietnam att ”vi vinner kriget”. Den amerikanska optimismen är karakteristisk och ofta blåögd.

1967 hade amerikanerna en halv miljon man i Vietnam och Pentagons krigsbudget var enorm. Fram till stilleståndsavtalet 1973 hade de släppt tre gånger så mycket bomber över Indokina som totalt fälldes under andra världskriget i Europa, Asien och Afrika.

Det är patetiskt att nu återigen läsa om de militärdiktatorer, valfuskare, korrumperade skitstövlar och dollarprofitörer som USA stödde i Saigon och beskrev som demokrater.

Den amerikanska doktrinen kallades dominoteorin: faller Vietnam faller den ena nationen efter den andra i Sydostasien. Det gjorde de inte alls och Vietnam har blivit en kommunistkontrollerad marknadsekonomi.

Hägerdal berättar också om nordvietnameserna och deras sydvietnamesiska gren FNL. De kunde vara hårdföra, de levde ofattbart primitivt i fält och de led enorma förluster. Han beskriver dock Ho Chi Minh som ”vördad revolutionär fadersgestalt”. Det var inte minst den västliga arrogansen och våldspolitiken som kunde förena vietnamesiska kommunister och grupper av nationalister; kommunistledaren blev en patriotisk symbol.

Många var likväl de vietnameser som inte accepterade kommunisterna. Det var till exempel katoliker i fransk tradition och affärsdrivande kineser; många gav sig iväg som båtflyktingar, åtskilliga blev framgångsrika i USA.

Skillnaderna gentemot Irak och dagens konflikter är stora, framför allt kvantitativt, och nu är amerikanernas motståndare muslimer. Debatten i USA är liksom då livlig.

De amerikanska hökarnas syn på islam, idéer om ”civilisationernas krig”, deras kränkningar av demokratiska rättsprinciper och stödet år Israels ockupation göder anti-amerikanism och terrorism. En historisk lärdom är att man kan arbeta för frihet och demokrati utan att tappa förståndet.

Historia

Gunnar Fredriksson