ÅSIKT

De tror att riksdagens jaktklubb ska ta deras öar!

DOKTOR GORMANDER avlivar en konspirationsteori

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Dagens konspirationsteori handlar om riksdagens jaktklubb, simpla försök att muta de omutbara och makten över land som inte finns.

För en dryg vecka sen samlades flera hundra personer i stora salen på Roslagens Sparbank i Norrtälje. En lantmätare meddelade dem att de inom en månad måste bevisa äganderätten till det band av öar som ligger längst ut i Stockholms skärgård.

Det är en otillgänglig trakt. Man kan tänka sig att evigheten börjar därute bland klipporna med en så märklig natur att den varit på förslag att av FN placeras som världsarvsområde.

Nu vill staten, närmare bestämt Fastighetsverket, lägga beslag på det.

De andelsägare som i dag har rätt till öarna morrar. Det finns bara en anledning bakom Fastighetsverkets krav, säger de, riksdagens jaktklubb vill åt det sista paradiset för att få tillgång till fri jakt och fiske.

Hur skulle det gå till? undrar jag. Konspirationer har sin egen arkeologi och när jag satte igång med en utgrävning frilades en rysare i två dimensioner.

Den första handlar om hur kronan gjorde anspråk på alla öar och allt fiske redan på medeltiden, då Sverige byggdes med saltströmming. Kungen ägde rätten till dessa öde trakter, stod det i det så kallade Helgeandsholmsbeslutet som fattades vid en herredag 1242.

Protokoll från denna herredag dök upp trehundra år senare. Men protokollet var en förfalskning, i själva verket en av världshistoriens mest avancerade förfalskningar av ett riksdagsprotokoll, berättar Ingvar Carlsson i sin bok På lögnens väg.

Spelar roll. För det blev staten och stundtals adeln som slukade denna bit. Men i mitten av 1800-talet tröttnade staten för arrendena var låga och byråkratin ohanterlig. Så man sålde rubbet till småfolket i skärgården.

Men i dag vill alltså staten i form av Fastighetsverket ta tillbaks de vindpinade kobbarna i ytterskärgården. Bara så där.

Inom en månad ska bevis presenteras för äganderätt till hundratals skär vid bland annat Skarv, Gillöga, Fredlarna och Lygna. Gamla bomärken ska upp ur arkiven eller kanske tumavtryck, för det var inte många som kunde skriva för hundrafemtio år sen. Vem äger rätt till landet som inte finns?

Här friläggs det andra arkeologiska fyndet.

För drygt tio år sen styckades Byggnadsstyrelsen upp och bitarna delades ut som gammaldags förläningar till tre lojala medarbetare i kanslihuset. Rörelsen vet att belöna de bästa. Christer Wadelius (de andra var Erik Åsbrink och Bo Jonsson) blev chef för Fastighetsverket.

De kunde under några år vräka sig i österländsk prakt. Erik Åsbrink fick Vasakronan och lät under orgiastiska former inreda en praktfull direktionsvåning som saknade motstycke. Sen blev han finansminister och fick sparken.

Christer Wadelius byggde om Moderna museet i Stockholm. Det blev ett mögelhus. Det blev skandal. Wadelius blev känd som mögelkungen och måste sluta för några år sen.

I riksdagen var man förvånad och arg. Så när den tredje vinnaren från det gamla brödraskapet, Bo Jonsson, blev chef för Fastighetsverket måste något göras för att blidka riksdagsmännen.

Varför inte börja med riksdagens jaktklubb. Den har uppåt hundra riksdagsmän som medlemmar. Socialdemokraten Michael Hagberg är ordförande och har länge krävt fri jakt i ytterskärgården. Ungefär som i fjällen, sade han enligt Dagens Nyheter 27 december 2001. Där brukar riksdagens jaktklubb ägna sig åt att skrämma renar. Nu vill den ha mer.

Det finns massor att skrämma ute bland öarna. Fram växer en bild av övermod och äventyr. Ribbåtar fullastade med riksdagsmän forsar i femtio knops fart ut i orörda områden, knallar ner de sista ejdrarna och drar upp de sista laxarna.

Så lyder konspirationsteorin. Tro inte på den. Riksdagen står höjd över det snäva egenintresset. Riksdagsmännens oväld och rättskaffenhet är omvittnad. Själv drabbas jag av den sorts muntra svårmod som närmast påminner om Jack Nicholson i dusch-scenen i The Shining.

Konspirationsteorier är till för att avlivas. Skönt att få det sagt.

Doktor Gormander