ÅSIKT

KNÄHÖGT I TAK

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Mike Shepherd och Éva Magyar i "Tristan & Yseult".
Foto: STEVE TANNER
Mike Shepherd och Éva Magyar i "Tristan & Yseult".

■ ■Det är lågt i tak på teatern. När man ser en teater som skiljer sig tycks takhöjden minska än mer, oaktat om det är nationalscener eller experimentella källarteatrar. Peter Brook, Theatre Complicité, Robert Lepage eller The Wooster Group är fortfarande - vi talar om decennier - ensembler och regissörer som befinner sig i täten.

Det verkar som om den riktigt intressanta teatern kräver tid, det slags forskningsresa och möjligheter att prova sig fram som i varje fall dagens kulturpolitik inte gynnar. Hur komma någon vart om varje stol, varje kväll måste sälja?

nnFör några år sedan såg jag The Kneehigh Theatre spela The Red Shoes. Regissören och konstnärliga ledaren Emma Rice lät fyra trötta transvestiter motvilligt berätta den blodiga historien på ett sätt som blandade komik och tragedi med ett egenartat och charmigt tilltal. Och nu spelar de Tristan & Yseult på National Theatre i London, en uppsättning som är lika avvikande som blixtrande intelligent underhållande.

Martin and the Misfits spelar romantiska jazzlåtar medan ett antal lovespotters, klädda som fågelskådare med stickad huva och tjocka glasögonbågar, visar sig vara med i De oälskades klubb, ur vilken de alla hoppas att en dag bli uteslutna. Så berättas, sjungs och dansas den välkända historien. Likväl visar det sig omöjligt att förutse vad som ska hända på scenen.

Snabbt, rent av häftigt växlar spelstilarna: Wagners innerliga musik saboteras av de fumliga kärleksskådarna, kärleksdrycken leder till vildsint tango, Brangäne spelas av en man, klumpigt klädd som fånig kvinna, plötsliga moment av scenisk skönhet bryter in och påminner oss om ämnets allvar. Sällan har jag sett sådan fascinerande teater.

nnDet visar sig att Kneehigh Theatre har existerat i 25 år. Man hör hemma i Cornwall, allra längst ner i Storbritanniens sydvästra hörn vid havet. Turnerar gör man flitigt, The Red Shoes reste till Kina, Libanon, Ungern, Danmark, Norge. Sverige? Inte än. Takhöjden måste respekteras.

Claes Wahlin