ÅSIKT

Korvkriget

DOKTOR GORMANDER rapporterar från fronten

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Korv-Ove, Ove Kristensen, vid sin vagn vid Mynttorget i Stockholm.
Foto: DOKTOR GORMANDER
Korv-Ove, Ove Kristensen, vid sin vagn vid Mynttorget i Stockholm.

Myndigheterna tycker inte om korvgubbar. Ingen vet riktigt varför. I huvudstaden försöker man nu rensa gatorna och för ett år sen utrustades ett särskilt kommando under ledning av Eva Leijon som i skydd av mörkret smög ut med måttband och mätte den plats som gubbarnas vagnar upptar. Raiderna skedde på uppdrag av Upplåtelsebyrån på Gatu- och fastighetskontoret, Region innerstad.

Korvgubbarna ansågs ha lurat till sig mer plats (4 kvadrat) än de betalade för (1,5 kvadrat). Med måttbandets hjälp kunde korvkommandot visa att utskjutande hyllor från vagnarna samt sopkärl dessutom pekade mot att korvgubbarna tillskansat sig ytterligare en halv kvadrat, alltså 4,5.

Korvgubben gör gatan levande. Men så länge man kan minnas har attackerna mot honom kommit i vågor. Förr ansågs han utgöra en orenlighet i drömmen om den blanka staden. När jag var liten och gick på bandy tillsammans med min pappa brukade han peka på läktarens korvgubbe som vid denna tid hade en låda på magen. Från gubbens näsa hängde ständigt en droppe som med jämna mellanrum föll ner i korvspadet.

Pikant smak, sa pappa.

I början på 1970-talet kom ett generalangrepp. Myndigheterna påstod sig veta att många korvgubbar sov på ungkarlshotell med lådan under sängen. Vid ett tillfälle klagade några kunder på korvarnas smak. Det visade sig att gubben varit på lyran och hällt varnolen (som man värmde korven med) i grytan.

Utrensning pågick, men då ingrep Hjalmar Mehr som var landshövding. Han skällde ut miljöbyråkraterna och räddade korvgubbarna åt staden.

Ingen hade blivit sjuk, säger en man som jobbade med frågorna under dessa år. Korven stod ju jämt på långkok. Den var desinficerad.

Men nu är det alltså dags igen för en ny attack.

Ove Kristensen, Korv-Ove, serverar sina korvar från en vagn uppställd vid Mynttorget, hjärtat i Stockholm, granne med gamla Kanslihuset och riksdagen. Hans avgift för platsen kommer nu att stiga från drygt 16 000 per år till nästan 50 000.

Han är bekymrad och tycker att korvgubbarna är förföljda.

Mynttorget är en klassisk plats för det korvälskande Sverige. Här satt Olof Palme som ecklesiastikminister en gång i tiden när jag intervjuade honom. Han arbetade jämt och på kvällarna gick han ner till kiosken och fick sig en korv.

Korven höll honom uppe. Korven bäddade för en lysande statsmannagärning.

När Gatu- och fastighetskontoret presenterade sitt förslag till "revidering" av avgifterna var det med en 75 sidor tjock lunta som ingen politiker orkade läsa. Kommunstyrelsen svalde den enhälligt. Liksom fullmäktige.

Enligt korvgubbarna handlar det om rena ockerhyror. Svensk Handel hävdar att en affärslokal mitt i city kostar 5 000-8 000 kronor per kvadrat. Av korvgubbarna vill man ha uppemot det dubbla trots att de varken får vatten, el eller toa.

För de fasta kioskerna verkar läget var än mer dramatiskt. För en vagn på Medborgarplatsen, Pölsemannen, aviserades en höjning från 65 000 kronor till 220 000. En kiosk på Hamngatan hävdar att kvadratmeterpriset nu blir 70 000 kronor per år!

Chockhöjningen ingår i den allmänna dråpslagsfilosofi som varje ung byråkrat får lära sig första dagen på jobbet. Utsatta för en bombmatta av dråpslag befinner sig medborgarna i ständig stress och springer skadskjutna in i den framtid som redan ligger färdig på byråkratins ritbord.

För två månader sen vaknade den borgerliga oppositionen i Stockholm och moderaten Sten Nordin skrev ett brev till kommunstyrelsen. Han krävde sänkta avgifter och ett upphörande av den småaktiga godtycklighet och förtryck som korvgubbarna utsätts för.

Socialdemokraten Roger Mogert kontrade med att man bara anpassat sig till marknaden och att det förekommer svarthandel med korvgubbarnas tillstånd.

Miljöjuristen Bengt Berglund har på uppdrag av korvgubbarna överklagat beslutet, först i länsrätten (där han förlorat) och idag till kammarrätten.

Det gjordes ingen konsekvensutredning, säger han. Men avgiftslagens första paragraf hävdar att en avgift ska vara skälig.

Just det, säger Korv-Ove på Mynttorget. Ingen talade med oss. De sitter runt sina fina sammanträdesbord och bestämmer. Sen kommer besluten som dråpslag.

Vilka korvar föredrar du? undrar jag när han grillar en tjock lammkorv.

Man blir ju lite trött på korv, säger Ove. Men det är klassikern som gäller. En kokt med bröd. Den säljer jag mest av.

När allt kommer omkring handlar det inte om korv. Det handlar om medborgarnas behov av en levande stad. Nu slåss byråkraterna mot Palmes och Mehrs skuggor. Ska de lyckas?

Doktor Gormander