ÅSIKT

SVART?

DAN JOSEFSSON och TOMAS LAPPALAINEN om en skamlös redaktör

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Frilansande skribent och tv-producent

En av tidningen Expressens mer envetna sysslor under flera decennier har varit att avslöja mygel och brottslighet hos våra makthavare. Expressens läsare har kunnat känna att tidningen står på medborgarnas sida, att den granskar de mäktigas benägenhet att låta makten kliva över gränsen för lagen och därmed demokratin. Den oklanderliga moralen är att lagen ska gälla för alla.

På Expressens blogg den 21 november förklarar tidningens politiske redaktör PM Nilsson att det i Sverige är ett vanligt regelbrott att betala ut svarta löner. Sedan gör han den här deklarationen:

"Villaägare och manliga höginkomsttagare gör det oftast. Jag är snart en av dem och jag kommer inte skämmas ett ögonblick."

PM Nilsson tillkännager att han snart kommer att svartanställa en städare till sin villa. Det innebär att han kommer att behålla den del av städarens lön som enligt demokratiskt fattade beslut ska finansiera viktiga saker som städarens arbetsskadeförsäkring, sjukförsäkring och pension.

Expressen och PM Nilsson, det här håller helt enkelt inte.

För det första håller det inte rent mänskligt. Vad händer om städerskan ramlar ut genom ett fönster i Nilssons villa? Kommer Nilsson att kompensera för vad arbetsskadeförsäkringen hade gett? Och varför ska PM Nilsson en dag kunna dra sig tillbaka med en god pension, medan hans städerska inte får en krona?

För det andra håller det inte som skattemoral. I telefonkatalogens Stockholmsdel listas 595 städföretag som PM Nilsson kan ringa om han behöver hjälp med städningen. Att han i stället väljer svartstädning beror på att han vill betala mindre än vad det skulle kosta att få det gjort vitt. Det innebär att Nilsson har för avsikt att lura de medborgare som betalar sina skatter. I och med att han smiter från skatt vältrar han över kostnaderna på dem som följer lagen. Det framstår onekligen som girigt, inte minst med tanke på att Nilsson har en rejält tilltagen månadslön.

För det tredje är PM Nilssons agerande oförenligt med demokratin. Demokratins innebörd är att man inte kan smita från demokratiskt fattade beslut. Varken Nilssons girighet eller nöden hos en männi-ska som går in i en villa och stjäl en dator håller som argument inför demokratin. Det finns ingen valfrihet inför om man ska följa lagen eller inte. Det är faktiskt en kärnpunkt inom liberalismen.

För det fjärde håller det inte rent publicistiskt. Med vilken auktoritet kan Expressens reportrar i fortsättningen jaga makthavare som för egen vinnings skull bryter mot lagar och regler när en av tidningens högsta chefer har deklarerat att det är OK för honom. Och hur ska ledarsidan kunna delta i debatten om hur landets lagar ska utformas när denna sidas egen chef gjort klart att reglerna ändå inte gäller.

Tidningar går helt enkelt sönder som publicistiska projekt om deras chefer med hänvisning till privatekonomiska bekymmer och svårigheter att få tiden att räcka till ställer sig över lagen och dessutom förefaller stolta över det.

Expressen står schack matt nästa gång den granskar myglande makthavare.

Dan Josefsson, Tomas Lappalainen