ÅSIKT

Schla-la-la-la-ger!

1 av 9 | Foto: SVEN-ERIC DELÉR
Monica Zetterlund.
KULTUR

nnStora schlagerboken. De svenska sångerskorna 1954-1969 (Premium publishing), utgiven av Hans Olofsson och Leif Aulin, innehåller hundratals artister och grupper, tusentals skivomslag i bild. De två volymerna är ordnade som uppslagsböcker med artisterna i bokstavsordning - från Mari Ade till Eva Österberg - med biografier och diskografier. Författaren och litteraturkritikern

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

HANNA HALLGREN

har läst, spånat och lånat några citat.

I. ANGELIQUES = första svenska tjejgrupp (startades 1965 i Högsbotorp utanför Göteborg)

Angeliques. Bambis. Bella and Me. Färjestadsflickorna. The Highlights. Kringlorna (Södertälje). Momokos, MAK Les Soeurs. Ninettes. Nursery Rhymes. The Pearlettes. Smulorna, Snopporna, Sunnygirls. Systrarna Lindberg. Rosenblom. Two Twins. Whispering.

Woops. (I did it again) (didn"t I)

Och Plommons förstås.

Alla dessa svenska tjejgrupper som någon gång stått på benen. I ett flickrum, med hårborstar framför käftarna i spegeln. Med gitarrer och trummor i källarlokaler inklädda i trä. Och flickor som hette Gunnel, Berit, Birgitta. Lisbeth, Titti, Irene. Maud ("Måddan") och Ingrid eller "Ninni". Sång, gitarr, orgel bas. Och/and drums. Sunshine Boy. Hungry for You. Med dräkter och rosetter och paljetter och ståstativ. Kropparnas vispande kalvrörelser. Måla hela världen lilla mamma. Kropparnas prydliga kvigrörelser. Det sägs att eftersom Plommons spelade med killband blev tjejerna i publiken så svartsjuka på Plommons att de DROG DEM I ROSETTERNA OCH SKREK PLOMMONSKIT. Det sägs, men jag vet inte. Men det kan vara sant eller

"Margareta i MAK Les Soeurs, du vet säkert inte att du på fem minuter förändrade mitt och min pojkväns liv. Då ni uppträdde i Halmstad den 9 december utspelades detta: När du tittade på honom med dina oskyldiga (?), blå ögon (?) glömde han bort mig och alla andra som stod omkring oss. När han sedan fick en chans att prata med dig visste jag att jag hade förlorat honom. Han - som betydde allt för mig [---] snälla du - behandla honom väl. Han behöver dig."

Så det är väl bäst att sära på benen, gifta sig (i omvänd ordning) och LÄGGA MUSIKEN PÅ HYLLAN. Turnerandet som tär särskilt på kvinnor och kvinnornas män som inte orkar mellan blöjorna och köket och kvinnorna som ska kunna stå framför speglar utan att hata sig själva. Så a) börja sjunga som hobby i ett hobbyrum. b) Vårdhem, sjukhem. c) Köpcentrum. Kyrkokören. d) Duschen. Mellan tänderna. Innanför läpparna. I barnens öron, makens ladugårdsnacke.

Gå inte och tjura. Mellan hemmets härd och hemmets värld / sjung / Hurra för pappa med gottaffären. Hurra för / Kärlek, nål och tråd

II. Soloartister som släppte mikrofonen och tog hans hand/tvätt/

barnbidrag/bil

Git Pehrson "slutade som sångerska 1969 för att bilda familj".

Gerd Persson. "Efter giftermålet i Helsingborg 1961 valde Gerd att satsa på familjen och avslutade karriären" [det är UNDERBART ATT HA HUSTRU FÖR HON FINNS HOS MIG VARJE DAG. eller JAG ÄR DIN OCH KAN GE DIG BARN, DET ÄR VÄL FANTASTISKT] May Marthall (barn). Kerstin Philipsson (barn - bl a Lena Ph). Gunnel Sundgren (barn). Ingela Weinefelt (barn). Barn eller om det var bio-männen som behövde glädje och tröst eller hörs det långt bort från det öppna köksfönstret (med rödrutiga gardiner) och skramlet från kastruller ännu

Jag längtar ut

Nu är det slut

Jag är ingen slav

Tack för allt du gav

Men luften känns så kvav

Jag måste bort från alla krav

Världen väntar mig

Så förlåt mig

Jag måste ge mig av

Tweedle Dee

III. Hur allting började eller hur det slutade (kvinnor som inte gifte sig kunde t ex börja knarka)

Många ville sjunga folkmusik eller jazz (Kicki Oscarsson, Inga-Lill Nilsson) men fick sjunga schlagers för sådana kunde slå pengar i huvudet. Annars var det i radio och tv som tralala flickorna började sjunga:

Skansenkväll, Hylands hörna, Frukostklubben, Småstad, Söndagsbilagan

Annars var det på ungdomsgårdar, folkparker, Nalen och talangjakterna "Ungdom med ton" och Vecko-Revyns stora tävling "Flugan" som tralala det surrades och sjöngs.

Anni-Frid Lyngstad vann solistklassen i Barnens dag-tävlingen Nya Ansikten 1967.

Laila Nyström hade musiken i generna.

Marja & Moa upptäcktes av skivbolaget Electra.

Och så gick det omkring Agenter som vanliga män på gatorna och upptäckte flickor som kunde ta ton. Små, små flickors stjärnskott - Renée Agén (med plastglasögon), Lena Conradson (troligen störst av alla barnstjärnor), Agneta Nyström (debuterade som treåring i Knaust Kabaréafton) och 10-åriga Laila Munther som åkte till Italien i samedräkt och sjöng MÅNGA RENAR SKA JAG HA, eller lilla Gunilla Postaroff som turnerade med dragspelar-pappa-Karl och som Joddlarflickorna med sin syster. Ibland när de växte upp försvann rösterna. Eller det blev bara trist. Trist till slut och därmed slut. De måste ge sig av

...hur det slutade

(osv knark igen)

Det fanns kvinnor som fick knutor på stämbanden. Bittes (Else-Britt Boström) manager tyckte att hon var mullig och amfetaminbantningspillren ledde till missbruk som ledde utför. Så fanns det kvinnor som tröttnade på turnerandet, och sådana som ville utbilda sig till annat (t ex lärarinna, gymnastikdirektör eller sjukgymnast). En del tröttnade på de manliga orkestrarna. Det var ofräscht att vara tjej. Den kvinnliga publiken ville se killar på scen. Killar vill gifta sig och skaffa fru och barn och gå hem. Schlagerbranschen kallar det obligatorisk heterosexualitet. Ingen vill se tjejer på scen forever. Ingen stoppar cement i pappas mun. Alla kan ju inte bli kvinnoidentifierade eller lesbiska, som en vd på Metronome kunde ha sagt. Alla kan inte bli en Diana Miller och jazza på Blue Note.

IV. Sexualiseringen av det

offentliga rummet

Det var småporrigt förr. Gladporrsgôtt. Sexliberalismen kan man tänka. Men mer allmänt så kan man klä av sig och sälja för våra pappor gillade det plutigt sommarflicksmysiga. I virkat, stickat, bikini (Itsy Bitsy) och särsvullna läppar. Flera sångerskor och sjungande skådespelerskor var NÄSTAN NAKNA i pressen:

Ann-Margret i Se.

Berith Anserud i Lektyr.

Ingela Brander beskrivs som blont bombnedslag. Suger och slickar på en saxofon.

Grynet Molvig.

Wenche Myhre; sommarflicka i kort virkad (med stora maskor) klänning i fören på en båt (virkat gäller även Sylvia Wrethammar).

Inga-Lill Nilsson. Naken och invirad i lite rött flor.

Christina Schollin i Fib-Aktuellt.

Lissi Alandh och Åse Kleveland i bikini och Anita Lindblom med naken överkropp (händerna för bröstvårtorna). Alla ser på sitt sätt trevliga ut och var och en väljer själv om man ska ställa upp på sådana bilder. Och förr var ju allt i grunden oskyldigt. Det kan inte jämföras med hur det är nu. Då var det fint och på sin höjd lite kittlande, medan det är mer äckligt nu.

V. Särskilda öden

T ex Ragnhild Olsson som skrev på ett tioårigt skivkontrakt men bara fick göra en skiva och sedan inte orkade sjunga för hon behövde vila rösten efter att ha jobbat åtta timmar fem dagar i veckan med att tala i telefon på Televerket. Eller Bibi Nyström som inte ville spela in någon skiva men övertalades av vännen Roland Eiworth. Hon hade inget skivbolag men hennes make, affärsmannen Ivan Nyström, köpte henne skivbolaget Roulette. Eller Shirley Ann som vägrade anpassa sig, aldrig slog igenom och försvann. Eller Britt Bergström som sjungit sedan hon var sju (Fem smutsiga små fingrar") och vid 21 års ålder tröttnade på att "sjunga fyrtio låtar varje kväll och samtidigt se glad ut och att jobba när alla andra var fria". Eller Siw Malmkvists lillasyster Lil (Lilian) som längtade hem till Landskrona och som "tröttnade på att sjunga låtar som inte betydde något ["] Ibland undrade man varifrån de fick all skit." Eller att barnartisten May-Britt Hörnblad gick till final i ett karaokemästerskap i början av 2000-talet.

VI. Historiska fotografier, sångdrottnings-

historia

Skrattande Agnetha Fältskog med blonderat hår, utsträckta armar i en röd plyschoverall och vita gummistövlar vid en insjö. Kanske är det tidig höst för ljungen blommar.

Snopporna. En grupp bestående av Ann-Louise Hanson, Anna-Lena Löfgren och Siw Malmkvist. På fotografiet slickar de på jättestora slickepinnar. Deras klockade 50-talsklänningar är storprickiga och Snopporna fick upp låten Vår runda jord på Svensktoppen.

Rock-Olga med gitarr i knäet som ändå var Sveriges första rocksångerska. Abdul The Bul Bul Amer Cha Cha. Baby Daddy-O. Rock-Olga utbildade sig till traversförare.

Kyrkomusikern och musiklärarinnan Kristina Nilsson som ser obändigt rejäl ut i folkdräkt. Eller hållande ett fång syrener med tantlagt hår. Kristina Nilsson sjunger Svenska Folksånger, När det lider mot jul eller Syrendoft.

VII. The End/Leva Livet/

Responsen är ögonblicklig

Lill-Babs (Barbro Svensson), ihopklippta citat:

Vad kul vi hade. Livet på vägarna. En gång på Sala-rakan körde jag in i ett traktorsläp med grisar. Jag håller med Siwan - guldåldern för schlagern - eller varför inte dra till med platina! - var femtio- och sextiotalet. Sverige smittades av amerikanska evergreens och musikaler. Andra världskriget födde fantastiskt mycket fin musik, både i Amerika och Europa. Allt detta tillsammans gav melodier som fastnade direkt. Och vilka sköna texter! Ta bara sånger som Sån"t är livet (Anita Lindblom), Flickor bak i bilen (Siw Malmkvist) och min egen Leva livet

nu ska jag leva livet jag leva livet jag leva livet / Dom ska få se vem dom roat sej med / Allt var så festligt med Janne och mej. Vi kila stadigt förut. / Tills Janne mötte Yvonne. Då tog det roliga slut. / Leva livet nu ska jag leva livet jag leva livet jag leva livet / Dom ska få se vem dom roat sej med / Janne och jag såg Yvonne på en dans. Och hon gav Janne en blick / Dom stod och skratta åt mej. När sista dansen hon fick / Leva livet nu ska jag leva livet jag leva livet jag leva livet

Det här är den underbaraste bransch man kan jobba i, tro mig. Ingen behöver, som i andra yrken, vänta 35-40 år på en guldklocka. Den får man varje kväll.

Hanna Hallgren