ÅSIKT

Vokala akrobater utan skyddsnät

CLAES WAHLIN hör två av opera- världens vackraste röster

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Nina Stemme tillsammans med Bryn Terfel i gårdagens trettondagskonsert på Berwaldhallen.
Foto: MATTIAS AHLM
Nina Stemme tillsammans med Bryn Terfel i gårdagens trettondagskonsert på Berwaldhallen.

Möjligen är det för att Nina Stemmes sopran och Bryn Terfels baryton inte är riktigt kompatibla som Berwaldhallens trettondagskonsert avstår från regelrätta duetter. Stemmes kraftfulla röst trivs ju bäst hos Wagner och Strauss, medan Terfels mer eleganta, nästan bekymmerslösa stämma passar för Verdis buffaroller eller Mozart.

Det är också i de numren som de riktigt skimrar: Terfel som Falstaff eller en uppsluppen Leporello som sjunger Katalogarian medan han rycker cellisterna i håret, och Stemme i sångerna av Richard Strauss och Isoldes kärleksdöd. Här kan Berwaldhallen nästan kännas för liten, hennes sopran tycks pressa ut väggarna i jakt på ett rum stort nog.

Man höll nere antalet musikalnummer, som annars brukar dominera sådana här mer lättsamma helgkonserter, till förmån för körmusik av samtida kompositörer som David MacIntyre (född 1952) eller Mitch Leigh (född 1928).

I den förstnämndes Ave Maria och den senares utsnitt ur Mannen från la Mancha, liksom annorstädes, briljerade Radiokören. Men som alltid ska inramningen vara festlig. Festlig stavades här kitsch. Något slags spegelblankt aluminiumfolie med stora guldstjärnor i papp inramade scenen och givetvis dunsade några akrobater omkring, när inte en elektrisk liten vagn som verkade utlånad från Vägverket transporterade änglar eller sångare.

Tv-tittarna (konserten sänds i två delar i SVT, den 8 och 15 januari) har möjligen den fördelen att de slipper se den gigantiska kamerakranen som hotfullt höjde och sänkte sig över parketten medan en annan kameratomte tassade kring på scenen och stack verktyget i ansiktet på sångarna. Man undrar om SVT har dragit in på zoom-

objektiven.

Men inte ens dessa inkräktare kunde förta Stemmes intensitet i Toscas bön, eller koncentrationen hos Bryn Terfel när han med utsökt lyrisk känsla signerar kvällens höjdpunkt med Sången till aftonstjärnan ur Wagners Tannhäuser.

Konsert

Claes Wahlin