ÅSIKT

Han vet vägen till hyperrymden

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■Tv-serien Månbas Alpha hade sina sublima ögonblick. I ett av avsnitten påträffas en meteorit innehållande biologiskt material. En gåta, ända tills man upptäcker att det rör sig om en av basens rymdfarkoster, hopknycklad som en bit kexchokladfolie med besättning och allt. "My God! It is Eagle One!"

Johannes Heldéns andra bok, Det underjordiska systemet, skulle kunna vara en sådan tillintetgjord massa. Svårbegripliga textfragment sticker fram som söndriga kablar eller plågat armeringsjärn mellan sidorna. "Inne i damm finns mer böcker / fast mindre, lysande", "Ett ljusgrönt hänge att vidarebefordras".

■ ■Inledningsvis förstår man noll och intet, och för att fortsätta tvingas man att förhålla sig ungefär som en arkeolog till materialet. Man pusslar och katalogiserar, gläder sig åt enstaka fynd, som ett hus med en vind, ett litet vattendrag, och efterhand framträder något slags värld. Inte olik vår egen men mer våtmarksaktig ("smuggelroboten trycker i vassen") och dessutom förändrad i grunden av "moln av små maskiner" eller "små flygare" (nanorobotar?). Mänskligheten (men inte skönheten) tycks vara borta ur bilden.

■ ■Det är science fiction, eller science poetry då, vilket understryks av den hejdlöst styltiga men likväl genrekorrekta historiska sammanfattningen på bokens baksida. Heldéns underjordiska system sägs vara en mystisk himlakropp som trätt in i solsystemet. "Det var en fullkomligt svart kroppssfär - en singularitet - och den gjorde ingenting. Sedan försvann den. Nu är den tillbaka."

En Aniara för 2000-talet är Det underjordiska systemet inte, men en egen och ofta mycket vacker vägvisare till hyperrymden.

Lyrik

Petter Lindgren