ÅSIKT

Lite nytt i Neo

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■Den nya tidskriften Neo betecknar sig själv som ett liberalt kvalitetsmagasin. "Vi gillar fria marknader och fria människor", heter det lite längre ner i programförklaringen. Precis så, i just den ordningen.

Den nyliberalt orienterade redaktionen påstår sig stå i en anglosachsisk journalistisk tradition. Det är en självvald men tråkig isolering eftersom en del av världens bästa tidskrifter faktiskt har franska eller tyska som modersmål. Neos första nummer befinner sig därför ganska långt från ett verkligt liberalt kvalitetsmagasin som Die Zeit men faktiskt nästan lika avlägset från ett spirituellt debattorgan som brittiska Spectator - en tidskrift som jag med glädje läst i över trettio år därför att den aldrig varit förutsägbar.

■ ■För Neos stora problem är att den är just förutsägbar. Man behöver bara titta på redaktionsrådet för att förstå vartåt det lutar. I detta råd ingår bland andra Michael Moynihan, känd från bloggosfären som en karbonkopia av en genomsnittlig Murdoch-redaktör.

I sin engelskspråkiga introduktion säger denne glade bloggare att den nya tidskriften ska vara ett alternativ till de monolitiska perspektiven i "the mainstream media". Men hallå, mr Moynihan, back to reality. I detta första nummer ges stort utrymme åt åsikter av Niklas Ekdal, P M Nilsson,

Per Svensson, Peter Wolodarski och andra av svenska mainstreammedias koryféer. Redaktören själv, Sofia Nerbrand, har ju varit nära li-erad med Svenska Dagbladets politiska linje, och hela Neo är därmed en förlängning av smalspåret från de vanligaste ledarsidorna i Stockholm.

■ ■Några kommentatorer har ondgjort sig över den språkliga nivån på det första numrets bidrag. Det tycker jag är kitsligt i överkant. Däremot kan jag inte dela andra bedömares förtjusning över Torbjörn Elenskys text om den klichéartade Amerikabilden, en artikel som i brist på komparativt perspektiv aldrig lyckas sätta in våra fördomar mot amerikaner i ett djupare sammanhang.

Ändå måste man förstås önska den nya tidskriften framgång. Vi behöver i Sverige mer av en idé- och samhällsdebatt som lyfter sig över konformismens stereotyper. Men Neo borde kraftigt möblera om i redaktionsråd och medarbetarskara. Annars kommer den snart att gå till botten tillsammans med den nykonservatism som redan passerat sitt bäst före-datum.

Torsten Kälvemark