ÅSIKT

Inte alls så dumt, men...

Pelle Andersson om Presskommiténs slutbetänkande

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Presskommittén lade fram sitt slutbetänkande igår. Det är bra för det behövs ett utvecklat presstödssystem och några idéer är, om inte revolutionerande, så i alla fall kloka. I kommittén har alla partierna utom folkpartiet och moderaterna ingått, och det säger sig självt att nya och gamla liberaler inte vill ha något presstöd - i princip varenda tidning är ju liberal.

Kommitténs mest intressanta förslag går ut på att stimulera tidningarna att skaffa fler prenumeranter och komma ut oftare. I dag ligger presstödsgränsen på 2 000 exemplar, förslaget är att sänka gränsen till 1 500 men att det också ska bli mer pengar efter en trappstegsmodell om man höjer upplagan. Stödet ökar också om tidningen går från att vara vecko- till att bli tvådagarstidning.

Tidningar som har sin huvudredaktion i Sverige men som publiceras på annat språk ska också kunna få stöd enligt kommittén, men bara för den del av upplagan som sprids i Sverige. Inte heller dumt tänkt.

Däremot anser kommittén att storstadstidningarna - Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet - får för mycket stöd. Det är den enda stödminskningen som föreslås och det är lätt att misstänka att det är storstadstidningarna som får betala kalaset. Ser vi här början på ett helt borttaget stöd till storstadens tidningar och en vilja att stimulera nya, oberoende tidningsprojekt, med nya ägarkonstellationer?

Kommittén begår dock ett misstag när den också vill vara feministisk. Det ser löjligt ut när de föreslår att "Presstödsnämnden eller annan lämplig myndighet" (vilken?) årligen ska "redovisa den könsmässiga fördelningen bland ledande befattningshavare hos samtliga de företag som ger ut dagstidningar".

Mediabranschen är ju, vilket alla vet, den vita, väluppfostrade, manliga, medelklassens själva epicentrum. Så hade man menat allvar med jämställdheten hade man skrivit: "Ett ökat presstöd utgår till tidningar där 50 procent av ledningen består av kvinnor."

Men det kunde man inte. För ingen, inte ens kommittén själv, vill att presstödet används på detta sätt. Därför skriver man några luddiga, till intet förpliktigande, rader om jämställdheten vilket öppnar dörren för en mycket större och för presstödsnämnden ohanterlig diskussion. Knepigt.

Pelle Andersson