ÅSIKT

Gud vad tråkigt - vi känner igen allt

KULTUR

Anders Paulrud ser ett välkänt USA i Lee Friedlanders bilder.

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Vi vet så mycket om USA, vi är nedsänkta i dess estetik och i erfarenheter som inte är våra egna, men vi känner igen allt; vi är väl förtrogna med hur livet framlevs i den stora demokratin i väster. Och vi har varit där tusentals gånger även om vi inte besökt landet: vägarna, skyltarna, byggnaderna, bilarna, kläderna, allt detta är införlivat i oss.

Gud, vad tråkigt.

Det är det första som slår en när man ser Lee Friedlanders fotografier. Ändå stannar man kvar. Jag tror det har med igenkänningen att göra, som ändå när förhoppningen att det skulle gå att hitta något nytt i det man har sett till leda.

Hos Friedlander, förra årets Hasselbladspristagare, hittar man ett vidsträckt amerikanskt rum. Friedlander fotograferar från gatan – och från bilen. Det är lätt att länka honom till några andra amerikanska fotografer som William Eggleston och Walker Evans, och man skulle kunna dra det lite längre, till en samstämmighet med de mest amerikanska rummen av alla rum, Edward Hoppers.

Det finns rätt många som påstår att Friedlander tillhör dem som påverkat fotohistorien. Okej för det. Men nu, mer än trettio år efter de som anses vara hans banbrytande bilder, är han en retrospektiv figur. En aktad man som höstar in priser och utmärkelser.

Anders Paulrud