ÅSIKT

Bakom masken på drottning Kristina

Maria Bergom Larsson om Peter Englunds bok

1 av 2 | Foto: CATO LEIN
Englund.
KULTUR

Greta Garbo, den mytiska, kom länge att prägla bilden av drottning Kristina, androgyn, kärlekstörstande och konstgjord med ett stråk av tragik.

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

En typisk Hollywoodprodukt med sin fokusering på olycklig kärlek.

Verklighetens Kristina var en långt intressantare kvinna, komplicerad, ofantligt begåvad med ett kompromisslöst frihetsbegär. Och mer intresserad av kultur, teologi och makt än kärlek.

Svenska Akademien står för uppdraget att skriva en kort biografi vilket inte kan vara lätt i ett läge där Kristinalitteraturen sväller. Peter Englunds text löper utan egentliga kapitel så att vi får ett flöde genom hennes liv och person. Översiktligheten har fått ge vika för känslan av närvaro och liv.

Hon var Gustaf II Adolfs enda dotter, regent över en stormakt och den protestantiska kyrkans överhuvud.

1654 abdikerade hon och lämnade över tronen till sin kusin Karl Gustav, hon blev drottning utan land och konverterade året därpå till katolicismen. Vilken risk hon tog framgår av att det sedan 1617 var belagt med dödsstraff att övergå till katolicismen.

nnNär Kristina beger sig ut i Europa var hon redan berömd och kontroversiell. Hon var, skriver Englund, vid denna tid den mest beryktade, hyllade, förtalade, prisade och föraktade kvinnan i Europa. Hon hade lämnat tronen i ett av Europas mäktigaste riken. Men sin vilja till makt hade hon kvar.

Hon intrigerar för att bli regent över Neapel, därefter suverän härskare över Bremen och till sist för att få den polska kronan. När detta misslyckades ville hon leda ett korståg mot turkarna! Hennes syn på politik är häpnadsväckande machiavellisk:

"Man måste intränga i alla dessa ränker och intriger och anstränga sig att komma underfund med i vilka händer den verkliga makten för närvarande befinner sig. Man får ej missta sig däruti och ej låta blända sig av skenet, som ofta bedrar. Ty det finns ofta i de stora staterna hemliga spiralfjädrar, som sätter det stora maskineriet i rörelse, och detta kommer endast den underfund med, som ser skarpare, än vanligen är fallet, och betraktar människorna ur en speciell synvinkel, som är den vanliga människan förborgad."

Vad man kan förstå var inte bara suget efter makt utan framför allt penningbristen den drivande motorn i all denna politiska aktivitet. Innan hon abdikerade hade hon förhandlat fram ett avtal om ett årligt underhåll på 200 000 riksdaler. Men Sverige befann sig igen i krig och pengarna betalades oregelbundet och sparsamt. Livet som hyllad drottning i Rom var dyrbart och krävande. Kristina hade till sist inte pengar ens till löner, hovpersonalen började stjäla det den inte fick ut som lön. Inredningen vandaliserades, vinkällaren plundrades, konstverk förskingrades.

När man inte hade råd med ved började folk elda upp dörrarna! Kristina lär en gång ha talat om sitt liv som "en bekymrens och räkningarnas existens".

Peter Englund beskriver hennes liv som en serie transformationer, metamorfoser. Det fanns ett teatralt drag hos Kristina, världen var en scen där hon iscensatte sina olika roller: Fredsmäklare, Drottning utan land, Konvertit, Kulturradikal och slutligen den Fromma.

Teatern var annars hennes stora lidelse. Hon lät inreda en teater i Stockholms slott och där stod hon själv som 20-åring på scenen och spelade Diana. Också i Rom byggde hon en egen hovteater i Palazzo Riario. Samtidens främsta dramatiker spelades här, Corneille, Racine och Molière vars Tartuffe hade fått spelförbud av Ludwig XIV!

Hon var lika rakryggad i sin hållning till religionen. Hennes svällande bibliotek rymde 5 276 titlar om bara teologi! När hon konverterade var det för att hon i katolicismen såg ett större utrymme för eget sökande. Hon skriver "när jag hunnit bli litet mer vuxen, skapade jag mig en religion efter eget huvud".

Silvermasken lyfter fram Kristina som en självständig och komplicerad personlighet bortom de vanliga trista spekulationerna om könstillhörighet och manlig påverkan. Det är bra gjort.

Biografi

Maria Bergom Larsson