Aftonbladet
Dagens namn: Signe, Signhild
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

LÄTT OCH FÖRFÖRISKT

Richard Forsgren och Pia Örjansdotter i   Richard Forsgren och Pia Örjansdotter i "Som ni vill ha det". Foto: MATS BÄCKER

    I tunt elisabetanska turer ringlar då och då musik (Ehnemark) och dans (Johansson) genom Uppsalas lekfulla Shakespeare.

Jag faller nästan för den lätta förförelsen.

På den vackra scenen (Isaksson) är ett av de sena lustspelen. Det där Rosalind älskar Orlando och via tusen förvecklingar till slut får honom. Och hennes väninna Celia hamnar lika lyckligt. Trots anslag från falska hertigar och annat oknytt.

Allt är märkligt oviktigt med tanke på att handlingen är satt i 1930-tal. Åren när Hitler börjar rulla upp sina pansarbrigader vid horisonten.

Av det märks inget. Annat än möjligen i en regi (Kjellgren) som inte tiger om det homoerotiska i spelet. Det halsbrytande bögeri som hör katastroftider till (Aten, Peking, Berlin).

    Och visst karskar sig Rosalind (Örjansdotter) lockande i sin gangstersvarta kostym med Stetsonhatten pilskt på svaj. Visst vajar Orlando (Forsgren) nästan vällustigt redlös i armarna på hovbrottare Charles (Eriksson). Visst finns mångtydig trivsel i samvaron mellan Celia (Rosenberg) och hennes ljuva väninna.

Men mest är föreställningen en uppvisning i lekfullhet. Från dekorens mix av stilar (bondska som i en commedia dell"arte eller utstuderade som i skuggklipp av en Piscator) till scenens blandning av spel från det buskkomiska i en hjärtskärande kär Silvius (Keller) till det ironiskt realistiska i bilden av Jacques (Levin) sorgspridare i storskogen (som hos Shakespeare ligger vid Arden men som här oklart döpts om till Ardennerskogen).

    Bra så. Även om jag gärna sett en hetare koppling till vår tid.

En rödare komplikation. Nu får jag nöja mig med de briljanta komediernas tyngdlöshet. Och hur lätt är den i dag att bära?

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet