Nej, det är inte serbisk krigspropaganda

 I sin recension av Pudelns kärna skriver Klas Gustavsson (Aftonbladet 11 mars) att Björn Eklund borde förklara "det publicistiskt intressanta med att trycka serbisk krigspropaganda". Klas Gustavsson ger inga belägg för sin grova anklagelse. Kanske anser han att det inte behövs för något som blivit "allmän sanning". Förklaringar till Balkankrigen som drar fram något enda utöver serbisk ondska betraktas regelmässigt som extremistiska i svensk debatt - det spelar mindre roll om det är etablerad kunskap bland forskare och diplomater världen över.

nnI ett upprop som återges i Pudelns kärna skriver bland annat Noam Chomsky, John Pilger och Arundhati Roy: "Vi betraktar Diana Johnstones bok Dårarnas korståg som ett utomordentligt arbete som avviker från den förhärskande uppfattningen, men som gör detta med utgångspunkt i fakta och förnuftsresonemang." I en Balkandebatt värd namnet skulle naturligtvis sådana avvikande röster vara välkomna och inte stämplas som serbiska propagandister.

 Gustavsson påstår vidare att "Eklunds artikel försvaras genomgående i antologin med hänvisning till tryckfriheten". Mot detta står det faktum att flera av bokens författare framför invändningar mot artikeln. Liksom att bokens längsta analys av artikeln (Erik Wijks Balkandebatten i Sverige) går igenom varje tes i artikeln - enbart utifrån vad Balkanforskningen har att säga om saken. Hans slutsats är att det allra mesta är etablerad kunskap medan några få saker är mer tendentiösa. Där någonstans kunde debatten ha startat. Om viljan funnes.