ÅSIKT

En skola för några

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■I dag har man möjlighet att välja bort den skola som är öppen för alla. Skolpengen följer med barnet, som blivit en kund på utbildningsmarknaden. Omtänksamma föräldrar lotsar sina barn i avskiljningsprocessen, bort från människor med sociala problem eller språksvårigheter. Det märkliga i den här rörelsen är att det på något vis är underförstått att det bästa för barnen är att vara bland likasinnade. Hur blev det så?

Den ökade segregeringen i den svenska skolan är ämnet för stridsskriften Motbok – om det ideologiska sveket mot skolan. Det är Lärarförbundet som ger ut den mycket ilskna partsinlagan. Författarna Lena Fejan Ljunghill och Sten Svensson sparar inte på krutet när de skildrar den smygande utvecklingen mot en urvalsskola.

■ ■Innan nedskärningarna på nittiotalet var svenskarna enligt undersökningar nöjda med skolan. Den svenska skolan låg bra till vid internationella jämförelser och efterfrågan på alternativa skolformer liten. Det var först när klasserna blev större och lärarna färre som flykten till friskolorna började. I dag är det till stor del missnöjet med den kommunala grundskolan som är orsaken till att föräldrar väljer en fristående skola. Det som av liberaler beskrivs som valfrihet är alltså i många fall ett negativt val. När människor förlorar tilliten till de kommunala alternativen så är frågan om man kan tala om valfrihet i verklig mening.

■ ■Rätten till utbildning är en av grundpelarna i en demokrati. Tillsammans med yttrandefriheten är den förutsättningen för ett dialogiskt och öppet samhälle. Vad händer när människor upplever sig beskurna på det här området?

Det är en dyster bild som målas upp av författarna. Den gemensamma grundskolan var bara en parentes i historien. Vad det nu handlar om är att försöka lindra och hejda de värsta följderna av segregeringen.

Camilla Hammarström (kultur@aftonbladet.se)