ÅSIKT

Det liknar inget annat

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Yoshifumi Inao i "Furo".
Foto: GADI DAGON
Yoshifumi Inao i "Furo".

■ ■Furo liknar ingenting annat som man nu, eller som oftast, kan se på svenska teaterscener. Här delar dans och scenografi utrymmet på lika villkor, förenade av musiken och de ljudillustrationer som förstärker den japanska konstnärinnan Tabaimos tecknade videoprojektioner.

Dansare från Batshevas Dance Company, vars skicklighet har kunnat bevittnats på Dansens Hus i förra veckan i Naharin's Virus, avlöser varandra i par efter varje 45-minuters loop, totalt sju loopar där Naharins exakta rörelser kommenterar både videobilderna och musiken. På scenens tre väggar har Tabaimo tecknat interiörer från japanska badhus, en utrotningshotad institution som av allt att döma fungerar som ett slags fristad, ett institutionaliserat spa där vardagen lämnas därhän.

Men inspiration från manga och den berömde träsnittskonstnären Hokusai, dennes berömda avbildningar av berget Fuji syns ofta i tecknad variant i bakgrunden, kommer människor och går, byter om och badar. Korta episoder från den emellanåt blodiga verkligheten tränger vartefter in i badhuset.

■ ■Det tomma scengolvet fylls efter hand av en mängd gula badskålar, som varje nytt dansarpar sprider ut i början av varje loop. Oftast håller sig dansarna på var sin sida scenkanten, ståendes på de stora högtalarna bildar de ett slags rörliga pelare som ramar in videoprojektionerna.

Publiken är helt enkelt symboliska badgäster, den kan komma och gå som den vill, precis som på ett badhus, och sitter man där några loopar så händer det någonting med tidsuppfattningen.

■ ■Just för att samma bilder, samma musik (allt från Brian Eno och Gino Vanelli till Turbonegro) och samma koreografiska alfabet upprepas med smärre variationer, blir igenkännbara utan att vara förutsägbara, upplöses den linjära tidsuppfattningen till förmån för en annan form av närvaro.

Sällan har väl begreppet gränsöverskridande scenkonst funnit sitt exempel så väl som i Furo.

Dansinstallation

Claes Wahlin (kultur@aftonbladet.se)