ÅSIKT

Nya skor till påsk

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Foto: DOKTOR GORMANDER

■ ■Goddag, goddag, det är fel på mina nya skor.

Jaha? sade skomakaren. Han säljer skor och lagar skor.

Jag köpte dem häromdan, fortsatte jag och höll fram skorna. Tänkte bli fin till påsk. Men det är nåt konstigt med sulorna.

Skomakarens hustru som sköter själva affären tittade fram ur lagret. Hon tittade på skorna.

Oj, sade hon.

De höll bara en kvart, sade jag och märkte att orden knappt ville komma över mina läppar. Det var som om luften tog slut.

Min hustru hade undrat över de nya skorna. Vad är det för sulor? frågade hon. Är det läder?

Nästan ingen gör lädersulor idag, hade skomakarens hustru sagt.

Sulan var verkligen mjuk. Men det stod Made in Finland på dem. Nordisk kvalitet. Bred läst. Det är bra med bred läst när man har storlek 47.

■ ■De gör inte lädersulor längre, sade jag till min hustru. Men visst är de snygga. De kostade bara 720 kronor.

Jag stod mitt i butiken med den trasiga skon. Skor är som drömmar. Kvinnor älskar män med vackra skor. Säkert skulle jag kunna förhandla mig fram till högre royalty när jag iförd dessa skor plöjde fram genom förlagets heltäckande matta.

Jag hade svängt runt som i en dans där hemma. Då sprack ena sulan. Rakt av. En stor bit lossnade. På sulans undersida var det tunt gummi och sulans innanmäte tycktes vara gjort av papper eller något mjukt, vitt.

Hur kan du köpa såna skor? undrade min hustru. Engångsskor.

Först kändes det som en förlamning. Sen var det en hel massa röda moln som liksom fyllde synfältet. Nu, tänkte jag. Dagen har kommit när den stora vreden sveper fram över landet. Inte vanlig förargelse, ilska eller irritation. Utan Uppenbarelsebokens vrede som likt ett vilddjur ska vräka allt över ända.

Kaos för att nå kosmos, den gudomliga ordningen.

Jag såg framför mig hur jag skulle placera skomakaren och hans hustru i ett skruvstäd. Jag skulle tvinga dem käka rostade skosulor och krossade glödlampor. Ha! Äntligen nåns fel, nån med namn och adress.

Framförallt skulle jag inte göra om misstaget som när jag köpte en digitalbox som det jämt är fel på. Försäljaren övertygade mig om att det är buggar i alla boxar.

nnUtanför skoaffären kändes det ungefär som inför slutstriden om Berlin. Hur kan man sälja sånt här, skulle jag säga och dunka skon i disken som en död papegoja. Har skomakare ingen yrkesheder?

Jag stod med skorna framsträckta och kände mig som en dinosaurie som råkat kliva in från forntiden.

Du måste säga ifrån, Gormander, sade min fru. För en gångs skull.

Självklart, sade jag.

Skomakaren kröp ihop lite när han såg skorna. Hans hustru såg bestört ut.

nnSkorna har nog legat på lager några år, viskade han och vände två stora, fuktiga ögon mot mig. Han skakade på huvudet.

Jaha, sade jag.

Sulorna torkar, fortsatte han och såg plötsligt oändligt sorgsen ut.

Och då spricker de? sade jag.

Det har blivit så här. Tyvärr.

Hur då blivit? undrade jag.

Med skotillverkarna.

Sedan började de som besatta leta efter skor med lädersulor. Snart tornade halva lagret upp sig på disken.

Till sist hittade de ett par ganska fula skor med lädersulor. Jag behövde bara betala 150 kronor till. När jag gick med de nya, fula skorna i handen kändes det som om jag missat nåt.

Förlåt, sade jag i dörren och tänkte att jag måste trösta dem.

Varför då? undrade skomakaren.

Om jag varit till besvär.

Det gjorde inget, sade skomakaren.

Doktor Gormander