Aftonbladet
Dagens namn: Henrietta, Henrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

HAN VARNADE FÖR HITLER REDAN 1923

Eyvind Johnson - reste i Europa på 20-talet.   Eyvind Johnson - reste i Europa på 20-talet. Foto: AFTONBLADETS BILDARKIV

    Hösten 1921 for Eyvind Johnson, 21 år gammal, till Berlin, för att något år senare fortsätta till Paris. Redan från början försörjde han sig på att skriva resebrev, en numera utdöd genre, till svenska tidningar. Det var impressionistiska genrebilder, sociala reportage och inte minst kommentarer till det politiska skeendet. Han var ju djupt engagerad i den ungsocialistiska rörelsen. Ett urval av dessa resebrev har nu sammanställts av Björn Gustavsson, med föredömligt utförliga kommentarer.

 

    Det ligger nära till hands att jämföra med Ivar Lo-Johansson, som ju också gav sig ut i Europa på 20-talet. Medan han känns mer jordbunden och konkret i sin skildring av arbetarklassens usla villkor framstår Eyvind Johnson mera som en upprörd intellektuell flanör, som noterar fattigdomen men samtidigt - i motsats till Ivar Lo - har en skarp och analytisk blick för de politiska rörelserna i tiden. Redan 1923 varnar han för den i Bayern framväxande nationalismen, och ägnar den då hos oss helt okände Hitler en hånfull glosa. Hans profetia från 1926 skulle visa sig skrämmande framsynt:

"Den tyska fascismen är ett faktum, vilket endast de stockblinda har panna och oförstånd att bortresonera. Man möter den dagligen, överallt är den fullt skönjbar, och om arbetarklassen icke snart nog kan bjuda den ett kraftigt motstånd skall den en dag sitta vid makten och filosofera med andra medel än den tyska republiken vant sig vid."

nnDessa 20-talstexter är fascinerande läsning, med hetta och närvarokänsla. Det gäller också skildringen från Helsingfors 1940, efter de sovjetiska bombanfallen. Hans obenägenhet att efter kriget inta en "tredje ståndpunkt" grundlades säkerligen just där, när löften om bröd i stället blev bomber, urblåsta hus och förspillda människoliv. Efter detta trodde han aldrig Sovjetunionen om något gott, och var onåbar för argument att båda stormakterna var lika goda kålsupare.

    Bokens avslutande resebrev från Schweiz och England är mer temperamentslösa, rutinerat sensualistiska och rätt tråkiga. I den sista texten från 1952 finns ett förbittrat utfall mot dem han menar gick diktaturens ärenden och önskade Sovjet hit - en sanslöst orättvis bild av vad "tredje ståndpunkts"-debattörerna stod för. 1920-talets Eyvind Johnson var en betydligt mer nyanserad tänkare än så.

Gunder Andersson
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet