ÅSIKT

Fördomar, Elmbrant

Sveriges Radios vd Peter Örn ger svar på tal om radions kris - och "khmererna från P4"

Vd:n Peter Örn - ska "vända på varje sten".
Foto: SR
Vd:n Peter Örn - ska "vända på varje sten".
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Högt i tak är en viktig förutsättning för klimatet i ett skapande medieföretag och kulturförmedlare som Sveriges Radio. Men jag vänder mig kraftfullt mot Björn Elmbrants beskrivning av ett antal medarbetare inom P4 som ”khmerer” som har erövrat huvudstaden och intagit radiohuset, medarbetare som enligt Björn har byggt sina liv på att göra billig, puttrig flödesradio.

Det är ett grovt och fördomsfullt sätt att beskriva kollegor inom P4 och därmed också P4:s publik. P4 är Sveriges Radios – och hela landets – största radiokanal, som av sina lyssnare betraktas som den viktigaste källan för information, debatt och samhällsanalys, förutom att vara bärare av lokal identitet i form av kultur, musik och service.

Låt mig slå fast att de medarbetare som är en viktig förklaring till P4-kanalens stora framgång, vare sig de sitter i företagsledningen eller arbetar ute i landet, har lång publicistisk erfarenhet.

Låt mig kommentera några andra punkter i Björn Elmbrants artikel.

Det stämmer att Sveriges Radio just nu arbetar med att få budgeten i balans inför 2008 och att detta kommer att medföra förändringar i företaget. Det är ett arbete som förvisso är mödosamt men också kan innebära nya möjligheter. Liksom många andra företag och organisationer tvingas vi se över varje kostnad, vända på varje sten. Det tvingar oss att ytterligare utveckla vårt sätt att arbeta, våra produktionsmetoder, att vara effektiva.

De program i P1, som Björn Elmbrant kritiserar för att ”låta som P4”, har det gemensamt att de dels ägnar sig åt det som brukar kallas ”mjuka frågor”, dels att de söker kontakt med sina lyssnare. Närvaro och medagerande från publiken är en överlevnadsfråga för alla medieföretag i dag, säger till exempel BBC, det respekterade och ofta citerade föredömet bland europeiska medie-

företag.

De mindre förändringar som genomförs i P1, ca tio procent av utbudet, utgår från kanalens viktiga roll som bärare av public service-radions uppdrag: att vara en kvalificerad talad kanal för nyheter, samhällsanalys och samhällsdebatt, kultur, vetenskap, radioteater, dokumentärer och livsåskådning. Men också av underhållning och program som rör vardagslivet: konsumentfrågor, relationer och intressen som trädgård, släktforskning eller mode. Samtliga program ska präglas av ett seriöst journalistiskt förhållningssätt och ett intresse för att kommunicera med sin publik. Nittio procent av P1:s utbud har inte förändrats sedan förra året.

Till sist:

Sveriges Radio behöver inte ”suga in unga lyssnare” till P1. Dels har SR en kanal för unga – P3 – dels tilltror vi den unga publiken att själva hitta de program de är intresserade av, något som de också gör – inte minst genom att ladda ner program som till exempel Vetandets värld.

Sveriges Radio anlitar inte externa produktionsbolag som ”självändamål eller ideologisk riktning”. Vi gör det för att erbjuda lyssnarna en större mångfald av journalistiska och konstnärliga uttryck från de många begåvade publicister som finns också utanför Sveriges Radio.

Klimatfrågan kommer att behandlas i ett stort projekt tvärs över hela SR i maj.

Fotnot: Björn Elmbrant replikerar i morgon.

Läs också:

Peter Örn (kultur@aftonbladet.se)