ÅSIKT

Folkpartiet räddade mig

DOKTOR GORMANDER om hur han blev jagad naken av en blivande partiledare

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■Folkpartiet är alls inte bara dåligt. De har så länge man kan minnas sökt skydda samhället och ungdomen från förförelse. Folkpartiet är bra för samhället. Det är bra för oss.

Fast det fattar vi först när det är för sent.

Som den gången när jag blev jagad av en upprörd liberal. Han skulle senare bli folkpartiets högste ledare. Han jagade mig ut i snön.

Jag var naken och fjorton år.

Han sökte på detta sätt rädda sin dotter från min lidelsefulla uppvaktning. Själv sprang jag för livet barfota genom snödrivorna.

Vi hade varit på nån sorts jubileumsfest. Det var pappa, mamma, jag och dottern som jag älskade. Det är bara när man är fjorton som man kan älska på riktigt. På festen spelade jag trumpet och det var mycket lyckat. Sen smet jag och dottern i väg.

Före. Hem till dem i förorten.

Vi kröp ner i den breda dubbelsängen på övre våningen och var förstås ytterst nervösa och lite förväntansfulla också. Hur gör man?

nnDå hörde vi till vår fasa en taxi. Den blivande folkpartiledaren och hans hustru hade beslutat sig för att åka hem tidigare än beräknat. Jag hoppade upp ur sängen, grep mina kläder och rusade ner i hallen.

Lyckligtvis tog det några minuter för den blivande folkpartiledaren att betala taxin och jag gömde mig bakom en dörr. Där stod jag, tyst som en mus, helnäck med kläderna i handen och hörde hur föräldrarna ropade av bestörtning när de fick syn på min jacka och min trumpetväska i hallen. Det dundrade till och båda sprang uppför trappan.

Jag högg min jacka och väskan och rusade ut från huset. Det var snö och kallt. Jag sprang.

Bakom mig hörde jag vilda rop.

Det var den blivande folkpartiledaren. Jag vände mig inte om men tyckte mig höra tunga steg som från ett hungrigt rovdjur. Jag ökade farten. Det är förunderligt hur fort man kan springa när man är naken i tio graders kyla.

Bilden är arkaisk med en kärlekstörstande pojke - jag tror det var månsken också - som jagas av en upprörd fader genom villaförorten.

Jag hade bäst kondis. Snart kunde jag klä mig och bege mig in till staden för att sörja min kärlek. Vi fick inte träffas igen. Jag skrev brev men de kom nog aldrig fram.

nnSå tog den blivande folkpartiledaren ansvar för min utveckling och skyddade mig och dottern från oss själva och de drifter som ständigt hotar att spränga civilisationen i bitar.

Jag blev räddad från mig själv.

Först senare förstod jag den högre meningen med det som hänt. Jag tror att det var när en annan folkpartiledare, tång-

fabrikören Sven Wedén, framträdde i tidningen Puss och höll sin snopp med en tång. En fejkad bild, men budskapet var klart: man måste hålla på sig och erövra förmågan att se sig själv i tredje person. I värsta fall måste man använda en tång.

Doktor Gormander