ÅSIKT

Dödgrävare på TV 4

Gunnar Ohrlander om en golvad moderat och en kanals förlorade heder

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Erica Lejonroos.
Foto: Gunnar OHrlander
Erica Lejonroos.

Det var under de dramatiska dagarna då Borelius och Stegö Chilò blev grillade som TV 4 fick tips om att en tidigare medlem i styrelsen för Kris, Kriminellas revansch i samhället, skulle ha beviljat sig själv pengar för att laga sina tänder. Hon hade alltså, enligt TV 4, fifflat med föreningskassan.

Och hon var moderat.

Hon var inte bara moderat. Hon var tilltänkt som kommunalråd i Sundbyberg. Bingo. Och kul för TV4 att kunna nacka en alldeles egen moderat.

Reportaget toppade Nyheterna i TV 4:s sändning. Det var bara ett problem med reportaget, det var vad journalister brukar kalla ett gangsterknäck, det var fel.

Allt var faktiskt fel utom en detalj. Den utpekade hade via en stiftelse, Wilhelm Govenii Minne, beviljats 2 700 kronor för tandvård, men eftersom hon inte var skriven i Stockholm utan i Sundbyberg så var hon inte berättigad. När misstaget upptäcktes bestämde man att dra pengarna från hennes lön på Kris.

Vad gör man när man vaknar en morgon och hela livet plötsligt står på spel? Har man nån chans? Pressombudsmannen, Olle Stenholm, sa nyligen i radion att man kan gå till domstol.

Det var nog ett skämt. Det är ju bara miljonärer som har råd att kämpa mot medieföretagens stjärnadvokater.

Spelar roll? Att en moderat blev golvad?

Hon heter Erica Lejonroos. För femton år sen lämnade hon ett kriminellt missbrukarliv, började jobba för Kris, blev politiskt aktiv och startade inget mindre än ett nytt liv med sambo, fosterbarn och en liten hund. Karriären var närmast osannolik. Hon skulle nu bli inte bara kommunalråd i Sundbyberg utan också kommunstyrelsens ordförande.

Lysande utsikter för en kvinna som alla i omgivningen säger är duktig, hängiven och begåvad.

Uppvaknandet den där morgonen blev inte så kul. Mejlboxen fylldes snabbt med hatbrev. När hon gick ut genom dörren skrek en granne att hon var en "bedrägerifitta".

Hennes kolleger i Kris hade kvällen innan ringt TV 4 och förklarat fakta i målet, vilket ledde till att tv-stationen plockade bort nyheten från sin hemsida. Men TT hade redan skrivit av den och rullat ut den över landet.

Ja, vad gör man när dödgrävarna står med spaden i handen? Hon berättar att en reporter från Expressen ringde och fortsatte att mala om oegentligheter trots att hon berättade fakta i målet. Det var då hon gav upp och avsade sig de tilltänkta, politiska posterna.

Jag blir nog aldrig fri, säger hon. Dom kommer att använda mitt förflutna missbrukarliv mot mig. Dom ger sig inte.

TV 4:s reporter heter Emma Jidemyr. Jag ringer upp henne för jag vill veta hur det känns när man gjort ett gangs-terknäck och ödelagt en människas liv. Men hon förstår inte vad jag menar och hävdar att hon gjort allt rätt.

För en människa öppnas falluckan. För en annan blir det en guldstjärna i karriärens cv-bok.

Men vad gör vi journalister den dag regeringen klämmer till med några Putinliknande åtgärder mot tryckfriheten? Den statliga hotutredningen (SOU 2006:46) har antytt att staten kanske ska börja reglera och begränsa tryckfriheten. Man säger det förstås inte rent ut men skriver i dunkla ordalag som om det ligger inom möjligheternas gräns.

Vad gör vi om så sker? Skickar en blomma till TV 4?

När medierna, inklusive ABC och TV 4 meddelade Ericas beslut att hoppa av politiken gjordes det med orden "att det hade avslöjats att hon beviljat sig själv tandvårdspengar".

Och hur blir det nu?

Jag vet inte, säger Erica. Jag har ju blivit arbetslös.

Gunnar Ohrlander