ÅSIKT

Gör om mig – igen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Två äldre medelålders könsbytare, födda som män, gick hela vägen via kniv och hormoner för att få kvinnokroppar. Men nu ångrar de sig bittert och försöker återgå till att vara någon sorts män igen. De träffas för första gången i en studio inför var sin mikrofon, ditplacerade av en ung, högbegåvad, nyfiken, queerinitierad blivande konstnär. Ett dokumentärt samtal som blev den pjäs vi nu ser. Det är ett nästan parodiskt intressant upplägg för en dialog. Och vilket grandiost helsike att hamna i.

Här finns tusen vinklar, ingångar, tänkbara utvikningar om manligt, kvinnligt, normalitet, kroppslighet, fördomar, självförtroende, identitet, jag, du, läkemedel, psykiatri och genus. Man blir helt matt.

Därför är det så skönt att träffa Lena-Pia Bernhardssons och Åke Lundqvists fantastiskt avmätta Mikael respektive vänliga Orlando. "Fattar du vilket nederlag, vara så misslyckad som man, att man inte ens kan göra om sig till kärring?"

Det är Mikaels lakoniska sammanfattning av det könsrollshaveri han blivit. En liten konventionell man inopererad i en rundnätt kvinnas kropp som han vill ge tillbaka en karlaktig stadga den aldrig haft. Den stilige Orlando sammanfattar sina bevekelsegrunder ungefär med: jag tyckte jag var lite lik Christina Schollin som kvinna och tänkte att jag skulle kunna få bo i ett vackert hus, med en stilig man och ha ett underbart liv. En rimlig plan för olycklig polisjagad stjärtgosse i det sena 50- talets Humlegården. Hopplös dock för en genusteoretiker.

Ta och se Ångrarna. De två berättar mer än såhär om sina liv. Till exempel om ett äktenskap som kan få en att häpna över folks envishet i kärlek, och något om osynlighet. Mikaels största ögonblick var att stå på Dramatens scen. Som statist i pjäsen Ett glas vatten. En sådan genomskinlighet gör människor beredda till nästan vad som helst för att rita upp någon sorts kontur runt sig själv. Även om den innehåller kurvor och utväxter som är dem helt främmande.

Teater

Jenny Teleman