ÅSIKT

Demonstration i mörkret

GÖRAN GREIDER:

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Foto: HASSE ERIKSSON

Skakande i hela kroppen

klev jag upp på bräderna

ovanför folksamlingen på Medborgarplatsen;

jag var verkligen inte frisk men ville

absolut vara med på demonstrationen

mot fördyringen och försämringen av a-kassan.

Det var syndikalisterna som samlats,

de hade utlyst en politisk strejk

mot moderatregeringen denna dag,

den femtonde november 2006 men LO

hade naturligtvis inte velat vara med:

organisationens ansvarstagande är ju så stort,

så djupt och så överväldigande allvarligt

att där inte finns plats för det allra minsta

av karnevalisk politik, såsom att klippa

hästsvansen av en finansminister.

En massa unga människor som jag aldrig sett

och en hel del i min ålder som jag

inte träffat på länge, och jag blev glad

när jag såg dem; det var rätt många där,

kanske ett tusental och givetvis också

ett par polisbilar parkerade i närheten.

Jag ropade i micken ut över torget

där det var så mörkt nu i november

att inga ansikten urskildes.

Jag snavade på orden och var litet yr.

Jag frös i hela kroppen av influensan

när jag efterlyste det som det här landet

så förtvivlat behöver nu och sen länge:

Vi behöver konflikter, politiska konflikter

som uppenbarar de sociala konflikter

som blivit allt hårdare bara denna höst,

men som ännu vilar där, i stort

sett oförlösta, inne i varje människa.

Och vi behöver de nya ännu namnlösa

profeter som står där i ett människohav

med en ny jord i ögonen och lyssnar och sedan

når ytan någon helt annanstans.

Vi behöver ett slags grundläggande upprördhet,

den upprördhet som det radikala tänkandet

i sista hand måste vila på

för att verkligen betyda någonting.

Ty den som är upprörd är aldrig nostalgisk,

den som är upprörd är alltid ny

och oprövad inför världens villkor.

Och den grundläggande upprördheten föds

i mörker, i november, när anletsdrag

och skymning smälter samman:

Vänstern börjar nu om,

trevande och osäkra börjar vi nu om.