En pigg 40-åring
PETTER LINDGREN om ett imperium i medvind
Så har Bamse fyllt 40, vilket firas med en soffbordsvolym med de första veckoserierna ur Allers, från 1966 till 1977.
För en van Bamseläsare (vilket man lätt blir med småbarn i närheten) är det något av en njutning att ta del av dessa ursprungliga serier, som att i ett nummer av Kalle Anka äntligen stöta på ett äventyr tecknat av Carl Barks. De är helt enkelt bättre än de som förekommer i dagens Bamsetidning (Andréasson överlät verksamheten åt andra 1990), mer fantasifulla och visuellt livade, ibland en smula experimentella. I äventyret Bamse i Vilda västern finns till exempel insmugna referenser till Charles Laughtons ondskefulla filmfabel Trasdockan, med Robert Mitchum som den cyniske ”pastor” Harry Powell.
Kalanderbitare kan glädja sig åt sådant som att Bamses farmor har röda kläder (numera är de gröna), att kapitalisten Krösus Sork bär det otydligare namnet Direktör Sork-Sam och att Husmusen ännu inte slagit följe med katten Janson (en eventuell förlaga till Husmusen dyker upp i det första äventyret, Bamse och Skattkartan, men förefaller vara ett singelskott).
Möjligen har Lille Skutt blivit mera räddhågsen och ogin med tiden, ändå är det slående hur färdigt persongalleriet var redan 1966. Med den oftast småtråkigt rättrådige Bamse i centrum (i Bamse och Tutilutt vill han dock tjäna pengar på att visa upp en underlig bergsvarelse för publik, utan annan anledning än att blir rik på det), den elake men dumme Vargen som skurk och besserwissern Skalman som andlig vägledare. Den senares dramaturgiskt suspekta mat-och-sov-klocka irriterade säkert läsaren redan 1966, och irriterar ännu.
Också konceptet eller tonen i de tidiga serierna har förblivit sig lik genom åren, den där vänliga men lite ålderdomligt fostrande ( ”den som är mycket stark måste också vara mycket snäll”) blandningen av fiktion och fakta som fortfarande får Bamse att sticka ut bland de serietidningar som riktar sig till yngre läsare. Att Skalman under en ballongresa till Afrika, i Bamse i Afrika, stannar för att steka ägg över den specifika ”vulkanen Etna på Sicilien” är mycket typiskt för serien.
Det vi ser i jubileumsboken är helt enkelt födelsen av en slagkraftig produkt, inte oäven men ganska harmlös. Med hjälp av vital och heltäckande marknadsföring har denna produkt blivit en del av många småbarnsföräldrars liv. Ungarna kommer hem med Bamseklistermärken efter doktorn, borstar tänderna med Bamsetandborste och Bamsetandkräm, beströr golven med Bamsepussel och går till sängs med katten Janson i teddytyg.
Någon 40-årskris verkar inte vara under uppsegling för Bamseimperiet.