ÅSIKT

Sanna svenska sagor

TOVE ELLEFSEN LYSANDER ser en färsk komedi av Staffan Göthe

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Om Staffan Göthe är svensk teaters främsta folkhemskrönikör, så bekräftar hans senaste pjäs med urpremiär i Sundsvall i går att folkhemmet har bytt karaktär.

Ur det mediala bruset lösgör sig de mest osannolika karaktärer, fast eftersom det är just Göthe vi talar om är de kanhända mycket sannolika. De mest omaka par sammanstrålar på en lägenhetsvisning som oturligt nog äger rum samtidigt med att hemsjukvården gör i ordning gamla mammas döda lekamen i ett angränsande rum. Tur i oturen är onekligen att den som gör i ordning, sluter ögon, tänder ljus, är polska Lariza, som i hemlandet är utbildad rörmokare och som i Anita Nymans utförande är en pangbrud i knallgrön ögonskugga som kan allt, vet allt och beredvilligt kavlar upp ärmarna och gör allt som behöver göras.

Och hon behövs! Mammas pojkar, den ständigt gråtande polisen Hans, Oskar Thunberg, och transvestiten Bengt/Marika, Åke Arvidsson, gestaltar övertygande den hjälplösa svenska manligheten. En fråga här är nog om männen verkligen vill vara män – och vad ska kvinnorna då vara?

Ingrid Wallins Östermalmsbitch Carmen Crouselle, lika cynisk som bräcklig, scorar ovationer för sina ihärdiga försök att på mobilen beskriva kronprinsessan Victorias senaste framträdande för sin dementa syster i Linköping. Ingemar Virtas småtrippande fifflare Ray Engman tillför en otäck svärta när han bjuder styvdottern Diana, Hilda Lundgren, på kokain i julklapp. Hon å sin sida gör något som i Göthes universum är förbundet med den allra största risk: hon ratar kärleken.

Men tji får hon, för den jagade invandraren Zoran, Tomas Magnusson, är ingen loser. Utan han är i själva verket son till direktören i något av våra mer skandaliserade försäkringsbolag och har i själva verket lägenhet på Östermalm.

Ty så går det till i en riktig sannsaga!

Där kan ingen mäta sig med den polska rörmokaren vad gäller kärlek till sin nästa, insatsvilja och praktiskt handlag. Anita Nymans Lariza växer till en slagfärdig moder Svea som bokstavligen erövrar folkhemmet inifrån. I slutet står det där nyrenoverat. Men då är svenskarna på väg ut till Torp.

Staffan Göthe regisserar själv och med absolut tonträff. Texten duggar av komiska guldkorn, ensemblen är i högform och det är bara att gratulera Sundsvall!

Teater

Tove Ellefsen Lysander