ÅSIKT

Allt är tillåtet – bara du konsumerar

ANN CHARLOTT ALTSTADT svarar direkt

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I min artikel har jag inte definierat dåliga eller goda socialister utan förklarat varför vår tid är så extremt sexfixerad. Jag värderar inte, som Farrokhzad och Gerge antar, de företeelser jag räknar upp som ”olämpliga” eller ens lämpliga, utan endast som bevis för sexualiseringen av samhället. Vilken fått konsekvenser för vår officiella moral som i dag, tvärtemot vad queeraktivisterna hävdar, är sexradikal. Mediernas experter, rådgivare, krönikörer och programledare är eniga – alla sexuella beteenden går an bara det sker frivilligt utan att någon tar skada.

Då jag, precis som queeraktivisterna, anser att sex är en social konstruktion tror jag att detta kan förklaras med samhälleliga förändringar. Den officiella normen har fötts av ett hyperkommersiellt samhälle där alltmer betraktas som okej bara det lockar publik till annonserna.

Ja, för det är precis som Farrokhzad och Gerge hävdar – ”De ’sexradikala normer’ som Altstadt vill ifrågasätta är i själva verket snarare en exploatering av icke-normativ sexualitet.” Men de fortsätter ”det vill säga allt annat än sexradikalism”. Men de förklarar inte varför exploatering av icke-normativ sexualitet inte skulle kunna benämnas sexradikalism. Antagandet att kapitalism och sexradikalism skulle vara oförenliga framstår som en akademisk konstruktion och ett politiskt önsketänkande långt bortom verkligheten. Mina exempel, som ”orgasmtips” med mera, betyder inte alls att jag definierar queer utifrån dessa eller menar att sexualiseringen av samhället beror på queerperspektivets genomslag, som Farrokhzad och Gerge misstänker.

Tvärtom, det är det kommersiella samhällets fixering vid sex som gjort avvikelser från heteronormativiteten rumsrena. För även om familjen är konsumtionsbas, heteronormen dominerar och vissa queeraktivister är marknadsekonomins fiender så förmodas ett sexradikalt förhållningssätt locka även svenssonheteron till konsumtion. Det svarar också på professor Don Kulicks fråga varför queerperspektivet blivit en sådan succé i Sverige.

Sex har blivit en okontroversiell företeelse trots sin historiska aura av radikalitet. Det kan därmed tjäna som alibi för politiker som inte vill ta, ens med tång, i de verkligt subversiva frågorna, som rör klass och ekonomisk demokrati.

Däremot har människor förstås fördomar, som Farrokhzad och Gerge påpekar, vilket måste bekämpas med alla medel och på alla nivåer av samhället. Men det är något helt annat än det jag diskuterar.

Naturligtvis är heller inte sexualiteten fri i dag. Den kommer alltid att omgärdas av normer, vare sig de kallas sexradikala eller puritanska, som speglar övergripande strukturer. Då vi lever i ett patriarkat riskerar speciellt kvinnor att fara illa av båda principerna. Fast den senare, av queerpolitiska och kommersiella krafter, utlovas vara vägen till befrielse.

Jag var ytterst medveten om risken att bli misstänkliggjord då jag jämförde Britney Spears, dömd i mediedomstol för sexbrottet att bära fettvalkar, och otrendiga kläder med Lindsay Lohan som inte blev mediemobbad fast hon var ihop med en kvinna. Själv är jag naturligtvis starkt kritisk till att etikettera någon eller något som normal/normalt, trots Farrokhzad och Gerges insinuationer.

Det var redan sexforskaren Alfred Kinsey på 40-talet, långt före queerperspektivets födelse. Om jag skulle tvingas använda ordet skulle jag hävda att det borde betraktas som normalt både att avvika från skönhetsnormerna och att ha sex med någon av samma kön. Men stycket handlar inte om vad jag anser, utan om samhälleliga värderingar förmedlade via nöjesjournalistiken.

Rangordningen – att det är mer okej att ha så kallat tjejsex än fula kläder, var omöjlig bara för några decennier sedan, men är helt igenom rationell enligt den kapitalistiska logik som gjort sexradikalismen till officiell norm: det spelar ingen roll hur du knullar i dag, bara du är sexig och kan vara reklampelare för det viktigaste som finns – att konsumera.

Ann Charlott Altstadt