ÅSIKT

Leve den fria kulturen?

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■På 60-talet växte en oro för att befolkningens ”kulturnivå” inte steg i takt med levnadsstandarden, berättar Karin Englund i Folkbildningens 60-tal. Samtidigt som antalet deltagare i studiecirklar fördubblades under årtiondet – de utbildade sig i allt från afrikanska befrielserörelser till dynamik på arbetsplatsen – verkade folk inte bli mer intresserade av god kultur för det. Finkulturen var fortfarande en borgerlig bastion. Man fruktade att den kommersiella masskulturen skulle vinna slaget om de breda folklagren. Folkbildningens fostrande uppgift kom på tapeten.

Motreaktionerna lät inte vänta på sig. Journalisten och litteraturvetaren Bengt Nerman kritiserade i boken Demokratins kultursyn vad han såg som en kulturell förmyndarattityd. Varför skulle flertalets preferenser rankas lägre än fåtalets exklusiva smakideal?

Harry Schein propagerade i sin tur, i Har vi råd med kultur?, för generöst statligt stöd till kritiska röster som riskerade att drunkna i masskulturens störtflod. ”Endast genom att hjälpa kulturen att vara oppositionell, antiauktoritär, asocial, ger man den möjlighet att fylla en betydelsefull social funktion”, skrev Schein bland annat.

Det är kulturpolitikens ofrånkomliga paradox i ett nötskal. Statligt stöd är oundgängligt, en garant för valfrihet värd namnet. Men kan vi verkligen förvänta oss att staten ska hjälpa kulturen att vara asocial och antiauktoritär? Tänk om kulturkonsumenterna besmittas av den konstnärliga asocialiteten? Det var knappast det 60-talets folkbildare hade i åtanke.

■ ■ I anslutning till Scheincitatet finns ett fotografi som oavsiktligt illustrerar 60-talets folkbildnings-ideal i skärningspunkten mellan empowerment och fostran till att som kollektiv välja rätt. Det är en demonstration, men texten på plakaten ser ut att vara pålagd genom fotomontage. Formuleringarna är otympliga och stereotypa, ansiktena gravallvarliga: ”Bort med torftigheten i konsten”, ”Fortsatt kulturell upprustning”. Hårt disciplinerat, utrustat med massproducerade plakat, marscherar folket för en fri och flödande kultur. Föreställ er en motdemonstration.

Malin Krutmeijer