ÅSIKT

SVAR DIREKT: ... för att inte tala om de rika!

Mikael Nyberg svarar

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■ Johan Norberg har missat poängen. Jag viftar inte med Världsbankens nya siffror. Skälet är enkelt: dess statistik över fattigdomen är kass. Den går inte att lita på. Det gäller nya siffror såväl som gamla.

Norberg känner till den kvalificerade kritik som sedan flera år riktats mot bankens räknesätt. Ändå anför han statistiken. I november får han veta att nya beräkningar tvingar banken till drastiska revideringar. Ändå anför han de avförda siffrorna.

Nu föreslår han att vi helt enkelt ska flytta kurvan över det sjunkande antalet fattiga en bit upp i koordinatsystemet – då ska det strax visa sig att lika många utarmade som tidigare fått ett drägligare liv de senaste åren.

■ ■ Men så lätt går det inte att rädda paradargumentet. Visst, det är fullt möjligt att de extremt fattiga i Kina för 20 år sedan var ett par hundra miljoner fler än Världsbanken tidigare gissat sig till. Men bankens försök att med krångliga köpkraftskalkyler beräkna den kinesiska fattigdomens aktuella utbredning ger inget underlag för bedömningen. Norbergs extrapolering förutsätter det som ska bevisas. Han står på sin våg, upptäcker att den visar 10 kilo för lite och drar slutsatsen att den ”hela tiden” visat 10 kilo för lite. Hur vet han det?

■ ■ Jag har inte granskat den statistik Norberg i övrigt håller sig med, men det verkar finnas skäl att göra det.

Till skillnad från mer eftertänksamma borgerliga kommentatorer saknar han sinne för skärningarna i den pågående utvecklingen. De två senaste decennierna har ekonomin vuxit, på sina håll mycket snabbt, utan en motsvarande utveckling av allmän välfärd. Inkomster och förmögenheter har hopat sig i ett försvinnande litet överskikt. Det gäller nyliberala föregångare som USA, Storbritannien och Sverige. Det gäller också tillväxtundren i Asien.

Hustrun till Mukesh Ambani, Indiens rikaste man, fick en nätt födelsedagspresent i höstas, ett flygplan, en Airbus 319 utrustad med bar, sovrum och luxuöst badrum. Kostnad: 59 miljoner dollar eller 2,4 miljarder rupier. Efter mer än ett årtionde av skinande tillväxt lever samtidigt 77 procent av alla indier enligt officiella uppgifter på mindre än 20 rupier om dagen.

■ ■ I avståndet mellan de övre och de undre tilltar de sociala spänningarna – myndigheterna i Kina räknar oroligt till över 80 000 folkliga protestaktioner per år. Där utvecklas också de obalanser i den internationella ekonomin som nu går mot en kulmen. Kina och Indien klarade sig väl genom Asienkrisen 1997 tack vare att de fortfarande höll de globala finanskapitalen på visst avstånd. Den här gången ser det värre ut.

Johan Norberg kan få skäl att kliva upp på sin våg igen.

Mikael Nyberg