ÅSIKT

Fel – världens fattiga HAR fått det bättre

KULTUR

■ ■ Världsbankens nya siffror visar att de fattiga i världen kan vara 600 miljoner fler än vad som tidigare sagts – men den siffran viftas bara bort av regeringsexperten Johan Norberg, konstaterade Mikael Nyberg på kultursidorna den 8 januari.

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■ Hur ska fattigdomen egentligen räknas?

■ ■ Här replikerar Norberg – och får svar direkt.

■ ■ Det sades om Churchill att han bara brydde sig om statistik över spädbarnsdödlighet när den visade en minskning under hans regeringstid. Lika selektivt är mångas intresse för fattigdomsstatistik.

I ett decennium har vi haft siffror som pekar på att vi är mitt inne i historiens största fattigdomsminskning. Ingen brydde sig. Nu justerar Världsbanken statistiken och antyder att det inte har gått riktigt så fort. Då är Världsbanken plötsligt högintressant för alla som vill visa att globaliseringen inte är så himla bra, trots allt.

Mikael Nyberg noterar att nya uppskattningar av valutors köpkraftsvärde kan innebära att antalet extremt fattiga i Kina är nästan 200 miljoner fler och i Indien 400 miljoner fler än den tidigare har trott.

Nyberg ser det som ett grundskott mot mig och andra som tror att fattigdomen har minskat i globaliseringens tidevarv. Det är det inte, av det enkla skälet att den nya köpkraftsberäkningen också leder till att vi måste justera upp antalet fattiga i tidigare decennier.

Säg att din våg visar att du har gått ned 20 kilo det senaste året och du plötsligt ser att din våg hela tiden har visat 10 kilo för lite. Jo, du vägde 10 kilo mer nu än du trodde. Men du har likt förbaskat gått ned 20 kilo.

De nya måtten bygger främst på priser i städerna. Eftersom de är högre än på landsbygden kan de underskatta konsumtionsutrymmet och överskatta fattigdomen. Därför bör vi invänta genomarbetade siffror. Dessutom fångar måttet inte in all konsumtion och mäter inte sparande.

De nya siffrorna är djupt problematiska för dem som bygger hela sin argumentation på fattigdomsstatistik. Nyberg antyder att jag gör det, bland annat i min rapport Världens välfärd för Globaliseringsrådet. Då har Nyberg läst slarvigt. Jag inleder studien med att slå fast att alla mått har brister och svagheter och att vi just därför måste titta på rader av olika indikatorer på välfärd för att mäta utveckling, inklusive hälsa, undernäring, utbildning och livslängd.

Det är vad jag gör i min rapport. Det intressanta är att alla dessa indikatorer (inklusive det justerade fattigdomsmåttet) visar på omtumlande framsteg de senaste decennierna och störst har de varit i länder med öppna ekonomier och ökande handel. Det kanske också är värt en artikel någon gång?

■ ■ Nybergs påpekande är emellertid också relevant, så jag föreslår ett utbyte: Jag lovar att berätta för folk att världsfattigdomen är större än jag tidigare trodde om Nyberg lovar att lika ofta påtala att den minskning av fattigdomen som har skett är den största någonsin. Det är fortfarande vår tids stora berättelse

Johan Norberg