ÅSIKT

Det bidde ingenting!

...men hur gick det till? BJÖRN ELMBRANT läser om mediepolitiken.

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Harry Schein menade i boken Inför en ny mediapolitik, som kom ut 1972, att den nya tekniken närmast krävde en sammanhängande socialdemokratisk politik för information, kommunikation och medier:

” Såvida vi inte föredrar att en dag om fem, tio, femton eller tjugo år vakna, upptäcka en miljö med vilken vi vantrivs, och fråga oss själva hur detta har kunnat ske, varför ingen förstod vad som höll på att hända, och varför samhället alltid ingriper för sent.”

Schein var en ropande röst i öknen. Det blev aldrig någon socialdemokratisk mediepolitik. I dag vaknar vi på morgonen i en miljö som vi inte trivs i, där kommersialismen trängt långt in i public service, där kvalitetstidningar på papper snart kan vara ett minne blott, och den nya tekniken används till bloggar fulla av personliga förolämpningar och till att skolpojkar lägger ut nakenbilder på sina tjejer.

Medieforskaren Lars Nord på Mitthögskolan i Sundsvall har nu skrivit en intressant och resonerande bok om vägen dit, med den talande titeln Medier utan politik.

Nord har framför allt grävt i hur vi fick det statliga presstödet och hur TV4 blev den första svenska markbaserade reklam-tv-kanalen.

I båda fallen är det tragikomiska berättelser om brandkårsutryckningar, politiker som hamnade i situationer som krävde snabba beslut, men där tillfälligheter och marknadskrafter avgjorde. Svarta hål kunde tillfälligt täppas till för olönsamma andratidningar, och Stenbecks förhandlare var smartare än statens. Men någon mediepolitik var det aldrig, det blev som det blev.

Lars Nords övertygande förklaring till att den här sfären länge varit avpolitiserad är att socialdemokraterna och centern under flera decennier haft en koalition om presstödet och i motståndet mot reklam-tv. Till vilket man kan lägga reflektionen att kulturpolitik, och medierna hör väl dit, aldrig varit någon röstmagnet.

Men kanske blir det nu andra bullar. Förmodligen blir det strid om Sveriges Radio och Sveriges Television. Nord antyder att alliansen, på samma sätt som när det gäller apoteken och bilprovningen, medvetet vill försämra väl fungerade verksamheter, för att stärka konkurrenterna.

Signaler kom också häromdagen om hur EU pressar på för en snabb avveckling av presstödet. Kanske blir det Svenska Dagbladets död. Ulf Adelsohn myser väl vid frukostbordet men hur ska mornarna bli för oss andra, med bara den tunna och genompolitiserade Dagens Nyheter?

Lars Nord konstaterar att partipressen vittrat ned, och därmed underminerat det viktigaste skälet till presstödet. I och för sig sant. Men nog borde det kunna gå att konstruera en statlig mediepolitik, i meningen att premiera mångfald och kvalitet, djup och långsiktighet, utan att staten den vägen skaffar sig furstespeglar eller censurmöjligheter.

Medier utan politik skulle ha kunnat bli en kraftfull plädering för att det behövs en mediepolitik. Dessvärre har Lars Nord, trots femton år som medieforskare, inte hittat några alternativ, annat än att alla hushåll ska ha bredband och att vi borde få ett slags uppsamlingsheat på nätet av kvalitativ journalistik. Det känns lite resignerat.

FAKTA

Sakprosa

Lars Nord

MEDIER UTAN POLITIK

En studie av de svenska riksdagspartiernas syn på press, radi ooch tv

Santérus förlag

Björn Elmbrant