ÅSIKT

En karriär utan like

Dagens Gormander

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■En dag blev Henrik Brors berömd.

Det var när Göran Persson angrep honom i tv. Intellektuellt förfall, sa Persson. Fullständigt obegåvad dessutom. Brors har inte skrivit en krönika som håller ihop intellektuellt.

Det var underbara dagar för Henrik Brors. Att bli angripen av landets mäktigaste politiker innebär att man själv är nästan lika mäktig. Hans chef, Thorbjörn Larsson, kommenterade.

Henrik Brors är en av Sveriges bästa politiska nyhetskommentatorer.

Vem vann? Det var Persson som fick gå och Henrik Brors sitter kvar, mäktigare än nånsin som politisk kommentator på Dagens Nyheter. Man kunde rentav tro att det var han som fällde sossarna och att han i en ärorik men rättvis kamp lyckades rensa landet från småaktiga klassperspektiv och fackbossars skumma försök att berika sig själva.

Henrik Brors blev den nya högerns spjutspets i medierna.

■ ■När man ser hans gärning i ett längre perspektiv är det som en askungesaga. Henrik Brors jobbade på sjuttiotalet som journalist på A-pressens redaktionstjänst. Han blev där känd som en duktig reporter som levererade intressanta artiklar för socialdemokratiska läsare.

Han var lojal med uppdragen men var också besatt av en sorts renlighetsiver, hävdar dåvarande kolleger. Han var brinnande vänster, långt radikalare än realkommunisterna. Det gällde att störta borgarna och inrätta proletariatets diktatur.

När han efter några år kom till Dalademokraten i Falun var han medlem i KAF, Kommunistiska arbetarförbundet, som gått samman med den så kallade Bolsjevikgruppen.

■ ■ Vi hade flera tokradikaler på redaktionen, säger en av hans dåvarande arbetskamrater, men han blandade aldrig ihop sin yrkesroll med sin egen privata politiska övertygelse. Han var ganska bråkig och sparkade på papperskorgar när han inte fick sin vilja fram.

Det som framför allt förbinds med hans namn vid den tiden är respekt. Snart var han ordförande för journalistklubben på Dalademokraten.

Jag hade mycket besvär

med honom, säger en gammal chefredaktör. Han var jättejobbig. För arbetsgivaren.

Efter att han jobbat på ETC och TT kom genombrottet. Det var 1998. Henrik Brors utsågs till chef för Dagens Nyheters politikredaktion. Därmed blev en ny människa synlig, som det tycktes, en ny Brors, fullständigt politiskt förvandlad.

Nu var det Henrik Brors som förde kampen mot socialdemokratin i landets tyngsta tidning. Det sossarna gör är skumt. Det vet man ju. Helskumt. Som när Mona Sahlin i höstas deklarerade sin hållning i en skolfråga:

Fräck maktkupp av Mona Sahlin, skrev Henrik Brors som om en partiledare inte skulle ha rätt att deklarera sin politiska hållning.

När Mona Sahlin möblerade om i partiledningen och utsåg Thomas Östros till ekonomisk talesman blev rubriken på ettan:

Klumpig maktdemonstration, enligt Henrik Brors.

Och varför fick Östros jobbet? Jo, det var hans förmåga till anpasslighet. I rubrik.

Man undrar hur det blev så här. Vart tog den unge mannen med ideal vägen? Kanske är det tidsandan som gör karriären så lätt för Mefisto, alltså den märkliga politiska kameleont som fick sitt namn i en roman och en film om en skådespelare i Berlin före och under andra världskriget.

Världen har blivit trött och gammal. Det blev en lång marsch från ungdomens ideal till storstadens mediecirkus där man käkar ideal som chips.

■ ■ Det är förstås här som Henrik Brors utveckling blir av allmänt intresse. Många tidigare vänsteraktivister förföljs av skuggor från förr, av dåligt samvete och av oro över att bli avslöjade. Den historien är rätt banal och det är inte särskilt konstigt att folk var revolutionära i sin ungdom.

Det avslöjande som skrämmer mer än något annat är ju inte att de gamla ståndpunkterna avslöjas utan det faktum att de aldrig hade dem. Det leder till kris för identiteten.

Kanske finns här också förklaringen till det intryck av osäkerhet som följer av Henrik Brors överdrivna angrepp mot socialdemokraterna i Dagens Nyheter.

När Pär Nuder fick gå trodde Henrik Brors i sin krönika (DN 25 jan) att Nuder stod i vägen för Mona Sahlins vilja att driva partiet åt höger.

Den analysen är så korkad att man ramlar baklänges, säger Björn Elmbrant, politisk reporter och kommentator. Henrik Brors problem är nog att han inte förstår sig på politik.

Doktor Gormander