ÅSIKT

Avslöjarna som makten vill knäcka

DAN JOSEFSSON om Wikileaks.org – och hotet mot pressfriheten

1 av 5
Wikileaks – för mycket för makten.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I förra veckan beslutade sig en amerikansk domstol för att stänga webbsajten Wikileaks.org. Det betyder att detta fascinerande och nyskapande projekt för demokrati och yttrandefrihet står under attack för andra gången i år, från två till synes väldigt olika håll. Först ut var Kinas regering som i januari blockerade webbsidan för all kinesisk internettrafik. Nu är det en schweizisk bank som via amerikanska jurister försöker tysta verksamheten.

Den webbsida som lyckats reta både världens största diktatur och en ärevördig europeisk bank heter alltså Wikileaks.org och är ett forum där människor från hela världen inbjuds att anonymt läcka hemliga dokument. Initiativet är helt ideellt och kommer från en grupp kinesiska dissidenter som samarbetar med yttrandefrihetsaktivister, journalister och idealistiska datortekniker världen över. Bland de tusentals hemliga dokument som hittills publicerats finns flera spektakulära avslöjanden.

2003 offentliggjorde man till exempel en över 200 sidor tjock manual för hantering av fångar på Guantánamobasen. Här bekräftades bland annat att fångarna utsattes för psykisk tortyr. Ett annat avslöjande rör den kenyanska före detta ledaren Daniel Arap Moi som med hjälp via skalbolag och utländska stiftelser lyckades stjäla över två miljarder dollar av statens pengar och placera dem i 30 olika länder.

Wikileaks har dock högre ambitioner än att skapa sensation. Genom att göra det enklare och säkrare att läcka material hoppas initiativtagarna kunna skapa en global, social rörelse för vad man kallar ”etiskt läckande”. Framtidsvisionen är ett samhälle där avslöjande av den typ Ingvar Bratt gjorde om Bofors vapenaffärer på 1980-talet inte är sensationella undantag utan regel. Hur skulle detta påverka maktförhållandena i samhället? Wikileaks menar att stater och företag rimligen skulle bli mindre benägna att ljuga och dupera om de visste att de lätt kunde avslöjas av någon av sina medarbetare. Resultatet skulle kunna bli en mindre korrupt maktutövning och bättre fungerande demokrati. Det är en spännande tanke.

Grundarnas ursprungliga tanke var att koncentrera sig på dokument som läckts från diktaturer som Kina och från länder i det gamla östblocket. Bredden har dock ökat eftersom man insett att många demokratier i väst visar allt tydligare auktoritära tendenser. Man har dessutom publicerat en del känsligt material från läckor i storföretag. På webbsidan konstateras det att dagens globala jättebolag fungerar som ett slags privatägda diktaturer, med lika stora tillgångar som mindre länder, men utan tillstymmelse till insyn eller demokratisk styrning.

När Wikileaks.org nu attackeras från två håll så visar det på ett intressant sätt hur likartad en diktaturs och ett rikt företags syn på yttrandefrihet kan vara. I januari blockerade kinesiska myndigheter sidan eftersom den är ett forum för olaglig regimkritik. Samma månad publicerade Wikileaks en stor mängd dokument som läckt från den schweiziska banken Julius Baer, troligen av en före detta anställd. Enligt källan avslöjar dokumenten i detalj hur banken hjälpt namngivna klienter med penningtvätt och skatteflykt via bankens filial på Caymanöarna. Det är upplysningar som bör intressera ekobrottsmyndigheter i många länder.

Banken reagerade med att via sina advokater kräva att alla dokumenten togs bort. Wikileaks vägrade. Troligen sökte man då efter vägar att få webbsidan stängd. Detta visade sig dock vara svårt eftersom webbservern som adressen Wikileaks.org leder till står hos det svenska företaget PRQ. Det är grundat av samma två personer som nu är åtalade för att ligga bakom Pirate bay och de har aldrig brytt sig om några uppmaningar att stänga sajten.

Juristerna tog nu till en lika innovativ som drastisk lösning baserad på vissa tekniska aspekter av hur webben fungerar. Webbsidor har egentligen inte namn, utan nummer. Aftonbladet.se heter 192.71.238.76 och om man knappar in det numret i webbläsaren så kommer man fram precis som vanligt. För att adressen Aftonbladet.se ska fungera krävs en omdirigering till numret, och den sköts normalt utan att vi som användare behöver bry oss om den saken.

Wikileaks.org heter egentligen 88.80.13.160 och det är alltså beteckningen på en server som står i Sverige. Företaget som ser till att den som vill till Wikileaks.org hamnar på servern i Sverige heter Dynadot och ligger i San Francisco, USA. Och här såg banken sin chans. Man anlitade amerikanska jurister och anmälde i början av februari Dynadot för spridning av stulen information. Den 15 februari lyckades man få en domare i San Francisco att beordra Dynadot att sluta skicka vidare trafik till den svenska servern.

Man satte därmed namnet Wikileaks.org ur spel och adressen leder i dag till en tom sida. Domarens motivering var ironiskt nog att Wikileaks.org ”uppmuntrar till oetiskt agerande”.

De som står bakom Wikileaks.org säger i ett uttalande att de ser paralleller till hur den amerikanska regeringen 1971 försökte hindra New York Times och Washington Post från att publicera utdrag ur de så kallade Pentagon-pappren. Dessa topphemliga dokument läcktes av en statstjänsteman och avslöjade att expresidenten Lyndon B Johnson hade ljugit för amerikanska folket när han sa att USA försökte begränsa kriget i Vietnam. USA:s högsta domstol gav dock så småningom tidningarna rätt med hänvisning till behovet av en fri press och publiceringen bidrog troligen till att kriget tog slut fortare än det annars hade gjort.

Frågan som många nu ställer sig är varför pressfriheten inte hänger med ut på nätet. Om domaren skulle göra mot New York Times vad han just gjort mot Wikileaks.org så skulle han behöva ta ifrån tidningen dess namn, lägga beslag på tryckpressarna och stoppa alla möjligheter till distribution. Något sådant är otänkbart i USA och alla andra demokratier. Men den som publicerar sig på nätet löper alltså risk att censureras likt en kinesisk dissident även om publiceringen sker i USA.

Wikileaks öde har väckt en våg av sympati i amerikanska medier. På tisdagen gjorde tolv tunga medieinstitutioner ett gemensamt uttalande direkt riktat till den domstol som behandlar ärendet. Man argumenterar för att attacken mot Wikileaks är ett grovt brott mot konstitutionen och hänvisar till en rad rättsfall där medier fått rätt mot myndigheter och företag. Bland undertecknarna finns nyhetsbyrån AP, Hearst Corporation, Los Angeles Times och USA:s största förening för nyhetsredaktörer. En rad andra sammanslutningar för yttrandefrihet har lämnat in egna skrivelser, däribland Ralph Naders grupp Public citizen och Electronic frontiers Foundation som också bidrar med advokathjälp. Under veckan har domaren alltså mötts av en formidabel stormflod av protester från grupper som verkligen kan yttrandefrihet.

Striden om Wikileaks.org handlar om inget mindre än pressfrihetens framtid. På ena sidan står alla vi som drömmer om att internet ska förverkliga demokratin genom att vi medborgare får möjlighet att organisera oss och söka kunskap på ett sätt som tidigare generationer inte ens kunde drömma om. På andra sidan står de som hoppas på att fenomen som pressfrihet är en historisk parentes som dör ut med papperstidningarna. Det här är en så viktig strid att bråket om Pirate bays upphovsrättsbrott bleknar vid jämförelse.

Hur ser då chanserna ut för Wikileaks.org? De är faktiskt ganska goda. Grundarna har som uttalat mål att bygga ett system som inte går att censurera och de tycks ha lyckats ganska bra. Just nu sprids direktadressen 88.80.13.160 via mängder av bloggar eftersom det numret leder till ett fullt fungerande Wikileaks.org på den svenska servern. Dessutom har Wikileaks i god tid registrera många alternativa adresser där sajten i vissa fall speglas i sin helhet. Andra adresser pekar mot den svenska servern. Adresserna är registrerade i länder som amerikanska domstolar inte kan komma åt, till exempel Belgien (wikileaks.be), Tyskland (wikileaks.de) och Julöarna (wikileaks.cx). Tack vare dessa mått och steg kan Wikileaks nu räkna fler besök än någonsin. Samtidigt har uppmärksamheten kring banken Julius Baers etik formligen exploderat på en vecka och kommenterats kritiskt på många amerikanska tidningars ledarsidor.

Allt tyder alltså på att Wikileaks.org kommer att överleva ett tag till. Den principiella frågan är dock inte löst. Domstolen i San Francisco har ett nytt sammanträde i ärendet idag.

Dan Josefsson