ÅSIKT

Polisen – full av hänsyn

Dagens Gormander

Luul Muhammed med sonen Ibrahim.
Luul Muhammed med sonen Ibrahim.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■Hon heter Luul Muhammed och sitter med sin pojke Ibrahim i famnen. Hon undrar varför hennes man har blivit fängslad.

En morgon vid sextiden stormades lägenheten i Tensta av den nationella insatsstyrkan. De tog mobiler, hushållspengarna och barnens saker, berättar Luul.

Chefen för nationella insatsstyrkan, Bertil Olofsson, hävdar i radio och tv att allt gick lugnt till.

De krossade inte ytterdörren. Det brukar de göra.

Bertil Olofsson är en kraftig, tjurnackad man. Man fattar direkt att han är bra på att slå sönder ytterdörrar för folk som misstänks för terrorism.

Han lät inte heller sina poliser slå sönder fönstren som de gjorde sist när några kurder greps.

Vi tog särskild hänsyn till att det fanns barn i lägenheten, säger Bertil.

Luul är klädd i svart som om hon har sorg. Hon och hennes man flydde från Somalia på 90-talet. Hon berättar att de flydde just från den här sortens överfall.

Allt gick lugnt till, säger Bertil.

Den här morgonen slogs livet i spillror för Luul och mannen som nu sitter häktad och för barnen. Allt gick lugnt till när livet slogs i spillror.

Jag tänker att Bertil ser trevlig ut. Kunde vara killen som hänger med de andra på vår lokala pizzeria i förorten. På 60-talet skanderade man ”Samma fascister här som där” mot såna som han.

Men det vore orättvist mot Bertil. Tänker att jag ska säga det till Luul. Några poliser hade visserligen masker och vapen. Och de rusade in i sovrummet och lät henne inte ens klä på sig i fred. För en muslimsk kvinna är det kränkande. Värre än en örfil.

Men Bertil är hygglo som inte slog sönder familjens ytterdörr.

Just det, säger Bertil till Dagens eko. Ingen var upprörd. I något fall har man tvärtom skojat och skämtat med polisen.

■ ■Säkert var det skojigt. Luul och hennes make fattade ingenting. Stod där med lång näsa medan Bertils killar i masker och med vapen hade hur kul som helst. Kan säkert bli en häftig sketch i polisskolans nyårsrevy.

Luuls man sitter fortfarande häktad för terroristbrott. Han misstänks ha skickat pengar till en ungdomsrörelse i Somalia, al Shabaab. Det är en löst sammanhållen rörelse – så löst organiserad att många tvekar att kalla den för en rörelse – som slåss mot Etiopiens ockupation av Somalia.

al Shabaab står inte på FN:s terrorlista. När Luuls make och två andra somalier greps stod al Shabaab inte heller på USA:s terrorlista. Först dagen efter gripandet förklarade USA att al Shabaab var terroristisk.

Man undrar ju.

Helt nyligen, 19 april, stormade etiopiska soldater al Hidyamoskén i Mogadishu. Enligt Amnesty skar de halsen av sju personer inne i moskén, däribland ledarna för Tabliq Sufi-sekten, imamen Sheik Saiid Yahya och Sheik Abdullah Mohammud samt deras elever. Enligt somaliska källor är halshuggning en etiopisk specialitet som de använder flitigt i Somalia.

Sammanlagt dödades 21 personer medan 41 barn, elever i koranskolan, fördes till en militärbas där man skulle ta reda på om de var terrorister. De yngsta var nio år.

Bakom den etiopiska närvaron i Somalia står USA. Kriget är ett krig genom ombud.

■ ■ Luul sitter bredvid mig på Charta 2008:s presskonferens och berättar lite om sitt land. Just när de äntligen var på väg att få fred efter inbördeskriget så anföll Etiopien/USA. Hon gråter inte. Hon låter inte dramatisk. Hon låter nästan frånvarande. Hon har sett så mycket.

Ni som läser det här tänker kanske att Luul och barnet är ett pr-trick av såna som kramar muslimska terrorister. Man vet ju hur muslimerna är.

Men Europol, den europeiska polisorganisationen, har just undersökt förra årets terrorism i Europa. Enligt rapporten förekom 583 genomförda, avvärjda eller misslyckade terrorattacker. Bara fyra hade islamistiska motiv.

I själva verket är Luuls make en hjälte. Jag ska säga det till henne nästa gång vi ses. Och till chefen för nationella insatsstyrkan, Bertil Olofsson, ska jag säga att vi är många som kan hålla oss för skratt. Så himla kul var det inte den där morgonen klockan 06.00 den 28 februari i Tensta.

Doktor Gormander