ÅSIKT

MADE av mellanrum

JENNY ASCHENBRENNER går på scenkonstfestival

1 av 2
Meridith Monk och ”Bits of Bobs life” – två av huvudakterna på festivalen ”MADE” i Umeå.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

MADE-festivalen i Umeå inleds av en kör som framför svenska folkets klagomål: ”alla smala som klagar på att de är tjocka fast de får mig att se ut som en val”. Det säger något – om bredden. Om all spretig scenkonst i gränslandet till det mesta som trycks in under begreppet performance. En scenkonst förankrad i mellanrummen.

Sällan förvaltas mellanrummen så väl som i festivalens första föreställning. Den amerikanska röstkonstnären Meredith Monk har tagit med sig några av sina favoritkollegor i ett framförande helt buret av röster. Först står hon ensam med mikrofonen i ett stycke som ekar av schamanism och prärievargar från öknen i New Mexico, sedan ackompanjerar hon sig själv på en flygel innan gästerna kommer in.

Monk glittrar av en vänlig värme som spiller in i alla hennes verk. Det mest sorgsna, skört vackra stycke bryts av ett gutturalt bröl. Humorn bubblar hela tiden under ytan, som i Education of a girl child där hoppsan-glada toner hamras fram på flygeln, i ursinne.

När Kathryn Geissinger och Allison Sniffon bidrar med sina röster (och Bohdan Hilash på blåsinstrument) uppstår en förtätad stämning, ett stycke magi baserad på absolut lyhördhet i samspelet. Det blir magiskt också för att berättelserna uppstår i det ordlösa. Med sina verk för röst utan ord når Monk in i de mellanrum som på avstånd ser ut att bestå av luft men visar sig vara själva essensen när någon förmår plocka ut dem och hålla upp dem för oss.

Invigningskvällens andra stora händelse var premiären för danskompaniet Adekwhats nya föreställning Bits of Bob’s life. Koreografen Philip Blanchard slog 2001 dans-Sverige med häpnad med sitt verk Noodles. Numera samarbetar han med kollegan Gemma Higginbotham och tillsammans har de utvecklat ett säreget scenspråk som fascinerat med tidigare föreställningar som Too much night ego. Så förväntningarna var höga i den fullsatta salongen, och lite av en besvikelse blev det allt.

Hemmet är utgångspunkten, som trygghet och kvävning, en plats att vara på eller fly ifrån. Fem dansare i färgglada kostymer, som små leksaksfigurer i bobyggandets rollspel, söker skydd bakom en träskiva, men skingras strax. Med tiden bryter de upp hela golvet, plockar upp träramar och skivor att bygga varsitt hem av.

Dans varvas med tal, det kroppsliga uttrycket övergår stundvis i robortartad dans eller ironiska mimnummer. Byggen av små hus som bara rasar övergår i ett sökande efter ett rum att gå in i, ett fysiskt klivande in och ut genom dörrar och fönster.

Som nybliven bostadsrättsinnehavare associerar jag direkt till den bostadsrelaterade medelklassneurosen – allt kakel vi sätter upp för att skydda oss mot den farliga omvärlden. Alla köksluckor vi bråkar om för att slippa konfrontera våra verkliga problem. Och här finns en underfundig träffsäkerhet. En vass samtidskommentar som når sin kulmen i det kråkslott av pinnar som ensemblen fåfängt försöker bygga upp tills applåderna börjar ljuda.

Ändå blir helheten en smula platt. Över föreställningen finns något tillbakalutat disträtt och säkerligen medvetet slarvigt, som i sina bästa stunder skapar ett skönt anarkistiskt uttryck men till slut mest känns energilöst.

Under MADE (där M står för Music, A för Art, D för Dance och E för Etcetera) visas också en serie dansfilmer. Som Pontus Lidbergs The Rain – en serie kärleksmöten på vardagliga platser, med det speciella att det ständigt spöregnar, även inomhus. Kärlek, dans och strilande regn – det hade kunnat bli outhärdligt sentimentalt men blir i stället märkligt suggestivt, just i krocken mellan lidelsen och det prosaiska.

FAKTA

Jenny Aschenbrenner är ny skribent på Aftonbladet kultur.

Scenkonst

MEREDITH MONK

Medverkande: Meredith Monk, Kathryn Geissinger, Allison Sniffin, Bohdan Hilash.

Speltid: 1 tim 30 min


BITS OF BOB’S LIFE

av Adekwhat

Koncept och koreografi: Gemma Higgonbotham och Philip Blanchard

Scenografi: Anke Philipp

Medverkande: Stephen Rappaport, Vincent Legrand, Anushcka von Oppen, Carolyn Daish, Tracee Westmoreland

Speltid: 1 tim

Scen: MADE på Norrlandsoperan i Umeå

Jenny Aschenbrenner