ÅSIKT

Ny man, gammal man

ANN CHARLOTT ALSTADT ser Den Nya Mannen på en pixlig mobil

Mansroll i förändring Swingers - föregångare. Viggo Cavling - gammal. Christopher Moltisanti – vacklande. Patrik Eriksson - ny.
Mansroll i förändring Swingers - föregångare. Viggo Cavling - gammal. Christopher Moltisanti – vacklande. Patrik Eriksson - ny.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

En enastående studie i mänsklig förnedring är filmaren Patrik Erikssons livskris som dokumenterats av hans polares/kollegors mobiltelefoner och hamnat på bio. Den är också en enastående studie i den nya mansrollen. Män som gråter och kramas så äkta att det verkar fejk.

Jag lovar, du glömmer pixelsuddet när Patrik talar ut om beroendet av en kallsinnig tjej, psykakut och depressionstabletter. Han och trettiopluspolarna pratar och analyserar känslor oavbrutet i 94 minuter. Patrik själv pendlar mellan snorigt självynk, jämfotahoppande kärlekseufori och psykbryt. ”Man är kär så blir det ändå bara skit.” Identifikationsfaktorn slår i taket och onani- och sexscenen är varken Big Brother-spekulation eller sökt normbrytande i namn av konst. Det är bara naket.

Filmen påminner om den amerikanska kultrullen Swingers (1996). En dumpad mjukiskille deppar men tröstas av sina manliga mjukisvänner. När den psykopatiske rollkaraktären Christopher Moltisanti ( Michael Imperioli) i ett avsnitt av Sopranos vill slå sig på filmbranschen träffar han Jon Favreau, Swingers huvudrollsinnehavare och manusskrivare, i en cameoroll. Moltisanti gillar förvisso filmen men invänder att grabbarna är wimps. Eh, svarar Favreau, det var ju det som var poängen.

Det har skrivits både om manlighetens kris och den nya heteromannen som grabbar sig lagom och inte bangar för kramkalas, blöjbyten eller handarbete. Men Den Nye Mannen – utopi eller på frammarsch – hittas dock i den svenska mobildokumentärens nyckelreplik. ”Svaghet är det enda som är intressant”, säger en av Patrik Erikssons filmarkompisar. Här får vi inte, som i Sopranos, se en stenhård rustning krackelera och först därefter skymta mannen som människa.

När Resumé-redaktören Viggo Cavling – i Henrik Tidemans utelämnande egodokumentär Straffsparkar i TV8 – hävdade att han aldrig visar svaghet kändes liklukt från vad jag hoppas är en döende mansroll. Men den nye mannen hittas kanske bara i fredade reservat utanför marknadens grymma näringskedja. På platser med hård konkurrens, antingen det gäller slitna miljonprogramsområden eller creddiga medieredaktioner, är det rationellt att inte blotta sig. Svaghet betyder bara att andra predatorer flyger dig på strupen. Bara i ett mjukissamhälle tillåts vi vara starka nog att visa oss svaga.

Ann Charlott Altstadt