ÅSIKT

Resa till journalistikens ände

1 av 4
”Ibiza Uncovered” – sanningen om den moderna turisten?
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

SVT:s resemagasin Packat & klart är nedlagt. Saknat av få, utom möjligen tv-kritiker som inte längre kan återanvända gamla sågningar när inspirationen tryter. För Packat & klart var under sin 21-åriga livstid ett konstant utskällt program. Detsamma har gällt TV4:s När och fjärran som producerat ett oräkneligt antal snuttiga, förföriskt paketerade reklaminslag med shoppande reportrar i huvudrollen.

I takt med att reserapporteringen breder ut sig och fyller dagstidningsbilagor, resetidskrifter och modetidningar har den också blivit allt mer kritiserad. Den noblaste av litterära genrer har blivit en ifrågasatt journalistik. Inte nog med att den uppmuntrar till miljöfarliga flygresor, den anklagas också för att gå vilse i vykortsklichéer och härbärgera grumliga föreställningar om äkthet. Dompterade av Fritidsresors Lottie Knutson rapporterar journalisterna lydigt om den senaste resetrenden, utan att reflektera över varför resande överhuvudtaget ska beskrivas i termer av trender. Man tipsar om resmål, men recenserar sällan och varnar nästan aldrig.

Det är turistjournalistik, inte reseberättelser. Resejournalistikens största problem är perspektivet, som alltid i första hand är konsumentens. Resenären antas vara intresserad av mat och upplevelser, inte av platsen i sig och dess kulturhistoria. Det är den individuella turistupplevelsen, att jag har smakat exotisk mat eller hoppat bungyjump i Amazonas, som är det viktigaste måttet på en lyckad resa.

Därför blir resereportern en ställföreträdande turist som berättar ganska lite om resmålet, men desto mer om hur det är att vara turist där. Prislappar klistras på allt. Billigt är bra, att ha prutat framgångsrikt en storseger. Det är konsumentupplysning där höjden av skandal är flygbolagens osäkra köpvillkor. Uttrycket ”lyxproblem” måste ha myntats av någon som sett ett av alla dessa nyhetsinslag från flygplatser där strandsatta resenärer beklagar sig över att planet är försenat och att de inte fått någon information. I Packat & klart sattes något slags futtighetsrekord redan i programseriens första avsnitt då en skidresenär intervjuades i liftkön om problemet med obekväma pjäxor. ”Förra året fick jag byta mina pjäxor fyra gånger innan jag fick ett par som inte gav mig värk i fötterna. Det kändes inte bra.”

Men missnöje behöver inte vara en dålig utgångspunkt för en reseberättelse. Ta bara Evelyn Waughs beskrivning av vulkanen Etna i solnedgången i boken Labels – A Mediterranean Journal från 1930: ”Den bakomliggande horisonten lyste i ett rosa sken, som mjukt löstes upp i en ljust gråfärgad himmel. Jag har aldrig sett något så motbjudande.”

En del av fascinationen med resande är att uppleva det vi inte känner igen. Blicken vänds automatiskt mot det avvikande. Allra mest genuin blir upplevelsen om vi får syn på något som vi uppfattar som primitivt och autentiskt. Vilket nog är en stor del av förklaringen till den osannolika framgången för SVT-serien Solens mat där reportern Bo Hagström reste runt mellan italienska lantkök och tittade på fåraherdar som ystade getost. Slow food lagad efter recept som gått i arv sedan tidernas begynnelse – kan det bli mer äkta?

Men även om en bild av en grekisk gumma i svart huckle kan vara ”sann” – hon finns och hon har blivit fotograferad – blir tio, femtio, hundra, tusen likadana bilder en osann berättelse om Grekland. Placerad bredvid bilder på soliga kustremsor och inbjudande maträtter blir också hon en vara att konsumera.

Vill man ha en osminkad reserapportering får man titta åt ett annat håll. Den ärligaste, och indirekt mest kritiska tv-journalistik om resande som någonsin producerats är den brittiska trashdokusåpan Ibiza Uncovered. I den visade turismen upp sig i all sin grisighet. Där, i charterturismens Gomorra, på ett skumparty utan slut – där solsvedda gäster söp sig vindögda, slogs och jämförde intimpiercingar – fick vi en dos sanning om den moderna turismen. Det var en efterlängtad reseberättelse som för ovanlighetens skull exploaterade turisten.

FAKTA

Några reselitteraturfavoriter

? Evelyn Waugh: Labels – A Mediterranean Journal (1930)

??Henry Miller: Kolossen från Maroussi (1940)

??Paul Fussel: Abroad – British Literary ­Traveling between the Wars (1980)

??Bruce Chatwin: I Patagonien (1981)

??Patrick Leigh Fermor: A Time of Gifts (1977) och Between the Woods and the ­Water (1986)

??Ryszard Kapuscinski: Ebenholts (2000)

?Jenny Diski: En resa till Antarktis (2004)

Clara Törnvall