ÅSIKT

Åsiktsterror!

KULTUR

■ ■Aftonbladet Kultur har under sommaren granskat de högerpopulistiska rörelserna i Europa. I torsdags (31 juli) skrev Ali Esbati om Norge. ”Jag är inte rasist”, svarar Ole Jørgen Anfindsen, redaktör för den högerorienterade tankesmedjan Honest Thinking.

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■I det flesta västländer pågår det en viss debatt om invandring, integration och det multikulturella samhället. De som är bekymrade blir av många avfärdade som rasister, nyrasister, fascister eller liknande.

Men när den typen av begrepp, utan närmare definition, används för att stämpla och utestänga från samhällsdebatten, blir det hela osakligt. I stället för en konstruktiv debatt om frågor som har med samhällsutvecklingen att göra, får vi en uppvisning i härskartekniker. Detta var en av huvudpoängerna i professor Ole Jørgen Benedictows krönika Rasisme: Et fruktbart begrep?, i Aftenposten (20 juli).

■ ■ Ali Esbatis artikel Nu har de 30 procent (Aftonbladet 31 juli) ger dessvärre ett bra exempel på just detta. Där blir både jag och andra beskyllda för ”nyrasism”. Jag har flera gånger, senast i Aftenposten 24 juli, hävdat att minst ett av följande kriterier måste vara uppfyllt om ett påstående ska bedömas som rasistiskt: 1) Felaktiga påståenden, 2) förtigandet av relevant information, eller 3) hatfulla, nedlåtande, hånfulla eller på andra sätt kränkande ord och uttryck.

Hittills är det ingen som i offentlig debatt har sagt sig vara oenig om detta, och det är inte heller någon som har kunnat påpeka att något av de tre kriterierna skulle vara uppfyllt i någon av mina många artiklar och inlägg.

Det är annars en intressant observation att Esbati arbetar på en tidning vars chefredaktör 2006 blev hedrad med den prestigetunga Fritt Ords Pris. En av centralpunkterna i prismotiveringen var att Klassekampen blivit ”en viktig arena för fri meningsutveckling”. Detta handlar inte minst om den debatt som Esbati, i egenskap av debattredaktör sedan januari 2008, har ansträngt sig för att fjärma från tidningens spalter, och som han nu i Aftonbladet beklagar sig över fortfarande lever i Norge.

I stället för att fortsätta stämpla obehagliga meningsmotståndare, bör både norska och svenska eliter, både inom politik, media och forskning, fundera över följande enkla observationer: utmaningarna som knyts till det multikulturella projektet är större än vad man trodde på 1970-talet, och debatten och åsiktsbrytningarna runt dess olika aspekter, inklusive det obehagliga temat ras, kan i det långa loppet bara förhindras med totalitära verktyg.

■ ■Vi är oeniga om mycket, men vi borde kunna bli eniga om att demokrati är ett omistligt värde. Demokratin förutsätter emellertid yttrandefrihet om allt som har betydelse för samhällsutvecklingen. Här har dessvärre Esbati placerat sig bland dem som önskar censur och utfrysning av meningsmotståndare. Det finns knappast några exempel från historien på att sådana metoder för något gott med sig, och både i Norge och Sverige finns det anledning att göra upp med den typen av åsiktsterror.

FAKTA

Svar direkt:

■ ■ Jag ser det inte som en meningsfull uppgift att förklara för en man som är besatt av invandrares födelsetal, som lutar sig mot rasforskare hyllade av Ku Klux Klan, och som manar till ”solidaritet” med ”vita/västliga folkslag”, varför det han sysslar med kan betecknas som rasism. Min artikel handlade inte om Anfindsen, utan om det samhällsklimat som gör att hans rastänkande rör sig från välförtjänt periferi till obehaglig normalitet.

De flesta som främjar en rasistisk agenda håller sig annars borta från Anfindsens excesser. Dagens rasism projiceras hellre genom (statiska) kulturbegrepp och demoniserandet av muslimer. Det är viktigt att använda just termen rasism om det som sker, för att belysa den kontinuitet som finns mellan detta och tidigare rasistiska projekt – till exempel koloniala eller rasbiologiska.

I hela Västvärlden bidrar nu kapitalets företrädare till att göda nyrasismen, inte minst genom att satsa på högerpopulistiska partiprojekt. Det är viktigt att förstå det, och agera.

Ali Esbati

Ole Jørgen Anfindsen,