Aftonbladet
Dagens namn: Kristina, Kerstin
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Med nyspråk mot 2010

Två år sedan maktskiftet. PER-ANDERS FORSTORP och BRIAN PALMER om mannen som kan vara Reinfeldts räddning

Karl Rove, George W Bushs valkampanjstrateg, i Almedalen för att träffa Fredrik Reinfeldt.   Karl Rove, George W Bushs valkampanjstrateg, i Almedalen för att träffa Fredrik Reinfeldt.
Borgarsvenskan har gjort susen för Reinfeldt och hans regering.   Borgarsvenskan har gjort susen för Reinfeldt och hans regering. Foto: Björn Lindahl

Ett flygplan med farlig last landade i Visby under Almedalsveckan. Ombord fanns Karl Rove, mannen som George W Bush kallar ”arkitekten” bakom sina valtriumfer och som skolade flera av John McCains kampanjstrateger. Rove var inbjuden till Sverige för att ge råd till Fredrik Reinfeldt och hans team inför valet 2010. Alla opinionsundersökningar så här i halvtid visar att högeralliansen behöver alla råd den kunde få.

Republikanerna är klantiga makthavare men briljanta när det gäller att vinna val. Metoden är språkliga innovationer, mediemanipulation och konsten att föra smutskastningskampanjer, så kallad negative campaigning. Att det är bland andra Rove som har inspirerat moderaterna visade vi i boken George W Reinfeldt – konsten att göra en politisk extreme makeover (Karneval, 2006), som handlar om marknadsföringen av ”det nya arbetarpartiet”. Metoden var den samma som tidigare använts av Bush och nu av John McCain: man utnyttjar arbetarnas ilska mot eliterna.



Om det fanns ett pris som hette George Orwell-priset för språkliga innovationer, skulle Reinfeldt vara en självklar vinnare. När alla talar om utanförskap avväpnas vänsterns begrepp som klassklyftor och orättvisa. Högeralliansens vokabulär genomsyrar medierna så pass att dessa nu lojalt beskriver privatiseringar i positiva termer av avknoppningar och ombildningar. Särskilt uttrycket arbetslinjen borde prisas. Det som tidigare har varit vänsterns huvudsakliga paroll – att försvara arbetarnas ekonomiska, fackliga och sociala rättigheter – blev i högeralliansens retorik egendomligt bakvänt. Arbete och socialförsäkringar ställdes mot det som hävdades vara vänsterns linje: bidrag. Det var nog en hel del väljare som lät sig luras att tro att arbetarrörelsens politik aktivt hindrat människor från att arbeta.

Under de två år som gått har vi sett vad den så kallade arbetslinjen verkligen betyder: att aktivt se till att människor lämnar facket och a-kassan; att försämra anställningstryggheten och sänka arbetslöshetsförsäkringen; att skattesubventionera lågavlönade hushållsnära tjänster; att sänka ersättningsnivåerna för sjuka och småbarnsföräldrar; att lägga ner Arbetslivsinstitutet och skära ner på resurserna till Arbetsmiljöverket; att inte vidta åtgärder för att värna om kollektivavtalsmodellen efter Lavaldomen i EG-domstolen; att avveckla den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Att kriget mot facket kan uppfattas som tyst, beror på att facket inte mäktar höja sin röst.



Vilka nya språkliga innovationer kan Rove ha rekommenderat sina svenska bundsförvanter? En nytolkning av ordet välfärd står säkert högt på listan.

För att vaccinera sig mot den kommande retoriska epidemin rekommenderas Det sovande folket, en bok Reinfeldt skrev som 28-årig riksdagsledamot. Berättelsen börjar med att en ung man dör och hans bortgång noteras enbart av den datoriserade övervakningen. Dödsorsaken: ”2000-talets farligaste och dödligaste epidemi. Fullt jämförbar med pest, smittkoppor och aids. Han dog välfärdsdöden”. Reinfeldt beskriver välfärdsstatens försvarare som ”mentalt handikappade” och medborgarna som ”döva kravmaskiner”. Han sammanfattar: ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras”. När boken utkom 1993 tillfrågades Reinfeldt i tv om var gränsen för socialbidrag borde dras, och han svarade vid ”svältgränsen”.



Det är inte säkert att ens den genialiske Karl Rove är tillräcklig för att sälja sådana idéer till svenskarna – den som säger att boken är gammal kan bara titta på den politik regeringen fört. Reinfeldt värjer sig mot de besvärande opinionssiffrorna med att säga att man inte blir populär på politiska åtgärder. Han tycks mena att i valrörelser kan man smeka folk medhårs, men i regeringsställning har man en skyldighet att vara hur impopulär som helst. Redan i Det sovande folket beskrev Reinfeldt den uppgift som väntade den pånyttfödde ledaren – att avvänja folket från välfärdssamhället: ”Utan dessa ledare går demokratin under och folket somnar in.”

Att högeralliansen med sin roffar- och röjarmentalitet regerar mot en folklig opinion betyder inte att de självklart förlorar nästa val. Räddningen för Reinfeldt kan vara just det som Karl Rove är expert på: negative campaigning med fokus på personligheter snarare än åtgärder. Som John McCains roveianska kampanjledare nyligen uttryckte det: ”Det här valet handlar inte om sakfrågorna. Valet handlar om vad väljarna sammantaget får för uppfattning om kandidaterna som personer.”

Per-Anders Forstorp, Brian Palmer
Senaste nytt
Om Aftonbladet