ÅSIKT

RÄDDA TJECHOV!

INGA-LINA LINDQVIST om hur samhällskritiken blev familjeterapi

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Anton Tjechov.
Anton Tjechov.

Vad är det för stort med Tjechov?

Folk pratar förbi varandra, och så vill alla till Moskva hela tiden.

Men lata dagar på förfallna gods, vemod och brist på kommunikation är bara yta.

På originalspråk och i sin helhet sysslar Tjechov med skarp klassanalys. Pjäserna ska helst inte läsas isolerat, utan tillsammans med novellerna och journalistiken. Läser man hela Tjechov blir det tydligt hur han först utvecklar ett tema i fem eller sex noveller innan han gestaltar det i drama.

Novellen Bönder innehåller en nyckelscen där svägerskorna Olga och Maria går i kyrkan. Olga har bott i Moskva och städat på hotell och skaffat sig fina vanor. Maria är nersliten av tungt kroppsarbete och har aldrig varit utanför byn. Olga är from och verbal. Maria är analfabet och kan inte ens Fader vår.

Sådana är förutsättningarna. Detta är vad som händer:

”När man läste evangelierna, började folk plötsligt röra på sig och ge plats åt godsägarfamiljen. In kom två unga kvinnor i vita klänningar och bredbrättade hattar. I deras sällskap följde en kraftig rosakindad pojke i sjömansdräkt. Deras uppenbarelse gjorde Olga rörd; hon såg direkt att detta var anständiga, bildade och vackra människor. Maria däremot blängde på dem, avogt och dystert, som om de inte var människor, utan monster, fullt kapabla att krossa henne om hon inte hann undan.” (Min egen översättning.)

För Olga, som förlorat sin bondeidentitet under åren i Moskva, är det naturligt att uppfatta det rosenfärgade sällskapet positivt. Men Maria, vars dagliga slit gjort det möjligt för godsägardöttrarna att ha råd med hatt, betraktar dem som farliga och fientliga. Den obildade Maria äger klassmedvetande men den världsvana Olga är omedveten. Bättre än så här kan klasskampen inte gestaltas.

Varifrån kommer då de två unga kvinnorna i vitt och deras knubbige lillebror? Jo, från Tre systrar, Måsen, Körsbärsträdgården.

De har för en stund lämnat sin pjäs och figurerar nu som statister när Tjechov sätter bönderna i centrum. När gudstjänsten i bykyrkan är slut återvänder damerna och pojken till sin egen värld där bönderna blott är rekvisita.

Tre systrar börjar med en scenanvisning: ”I salen håller man på att duka till lunch”. Vidare står det att Olga rättar skolböcker, Masja läser och Irina är eftertänksam. Och så börjar samtalet mellan systrarna, och handlingen drar igång – men vänta lite! Om Olga rättar och Masja läser och Irina grubblar – vem är det då som dukar till lunch?

Tjechovs främsta arbetsverktyg är detaljen. Han skriver ekonomiskt. Scenavisningen är därför betydelsefull. Det finns en anledning till att den står där den står. Temat för Tre systrar är nämligen fysiskt arbete.

Pjäsen bör läsas parallellt med kortromanen Mitt liv, skriven fyra år tidigare. Huvudpersonen där är son till en arkitekt. När han väljer att ta jobb som enkel hantverkare orsakar det skandal i det lilla samhället, hans familj bryter med honom och guvernören anklagar honom för att förföra ungdomen. I det sammanhanget förstår man kanske bättre Irinas kval inför att lämna huset och ta ett jobb. Fysiskt arbete är en kraftfull klassmarkör. Dukar du din egen lunch är du inte längre en av oss!

Den berömda scenen i Körsbärsträdgården, där uppkomlingen Lopachin ska fria till Sonja, men av någon obegriplig anledning avstår, får sin förklaring om man samtidigt läser novellen Hos bekanta. Där blir advokaten Podgorin inbjuden att tillbringa några dagar hos familjen Losev. Deras gods ska säljas på auktion och de hoppas att Podgorin, som har gott om pengar, ska rädda dem. Kanske gifta sig med fruns syster Nadja. Advokaten är fäst vid de charmfulla slarvrarna, men leds när han genomskådar deras klumpiga försök att snärja honom. Och då spelar det ingen roll att han älskar Nadja. Han flyr.

Genom hela Körsbärsträdgården står Lopachin emot liknande försök till manipulation. Men han tillhör en ny klass, som stiger fram med historisk nödvändighet. Han flyr inte. Han köper godset.

Tjechovs pjäser sätts ofta upp som om han aldrig hade skrivit Bönder eller Mitt liv eller Hos bekanta. Livskraftig samhällskritik blir parterapi och obegriplig livsleda. Björkar och balalajkor skymmer klassanalys och ekonomisk klarsyn.

Enda sättet att rädda Tjechov är att översätta mer.

Inga-Lina Lindqvist