ÅSIKT

Männens kärlek – en fråga om makt

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Pär Nuders nyutkomna självbiografi Stolt men inte nöjd (Norstedts) är full av kärlek mellan bröder. Leif GW Persson blev ”den storebrorsa jag aldrig haft”. Bill Clintons välkomnande leende var speciellt, liksom mötet med Gordon Brown: ”Det var inte bara på det personliga planet det sa klick. Våra departement hade ett bra samarbete.” Och: ”I grund och botten tror jag att Browns politiska imageproblem är hans blyghet. Det var kanske inte konstigt att vi fann varandra.” Mona Sahlin? Hon går under kodnamnet Gamla husmor när samtal måste hållas hemliga.

En dryghet som passerar helt oreflekterat, vilket är märkligt med tanke på hur illa berörd Nuder själv blev under Köttbergskrisen, när Persson näpsade honom som ”unge Nuder”. Fram till dess var kärleken mellan statsministern och hans närmaste förtrogna helt solid. Nuder skulle ha kastat sig framför ett tåg för sin chef. En chef som till och med hade spetskompetens vad gällde kontorsinredning: ”Konsten, möblerna, färgerna – allt var genomtänkt in i minsta detalj. Det var ombonat och varmt.”

Det svenska ordet homosocialitet fångar inte den lite förälskade lyster som finns i den här typen av brödrakärlek. Engelskans man-crush eller bro-mance gör det bättre. En innerlig kärlek mellan män som inte är sexuell men bygger på en djup beundran och hjälper till att upprätthålla ordningen, säkerställa att makten stannar där den skall vara. Detta sker självfallet inom alla områden, och är numer en generationsöverskridande kärlek. I våras tog sig stjärnproducenten Björn Olsson an den snudd på bortglömde country- och dansbandsartisten Alf Robertson. I underhållningsbranschen adopterade Filip och Fredrik Ingvar Oldsberg som sidekick. Detta beteende är strikt könsbestämt, yngre män samarbetar hellre med äldre män än med kvinnor i samma ålder. Och yngre kvinnors relation till äldre handlar snarare om mentorskap än kreativa samarbeten.

Men, något som liknar männens generationsöverskridande kärleksbetygelser har uppstått också bland tänkande och skrivande kvinnor. Förra Bang-redaktionen kickstartade den tystnade Annette Kullenberg som gick från att skriva kärleksdagbok till att bli högprofilerad stilbloggare, för att nu i veckan göra en snygg comeback på riktigt med en av höstens mest omtalade böcker, biografin över Marianne Höök. Vem vet vad som väntar? Mina förslag: Mia och Klara på scen med Lena Nyman, en ny Lill Lindfors-skiva producerad av Frida Hyvönen, och en långfilm baserad på Kerstin Thorvalls Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig, regisserad av Tova Magnusson-Norling.

Karin Magnusson