ÅSIKT

Mårbacka var scenen för böckerna – och hennes liv

1 av 2
Barndomshemmet Mårbacka blev Selma Lagerlöfs hem, arbetsplats och utställning.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Selma Lagerlöf byggde drömmar som förvandlar. Hon flyttade på gränserna för det möjliga och skapade sina egna rum för en livsstil som fullständigt avvek mot tidens konventioner.

I sina böcker byggde hon upp rum, hus och landskap, men den fysiska verkligheten var också hennes scen för byggande. Bestsellern Gösta Berlings saga utspelar sig i en svit av mer eller mindre påhittade herrgårdar i Fryksdalen. Karaktärerna i boken skapas med platserna, de rullar förbi i ett flöde av drömlika, teatrala eller vardagliga händelser som ifrågasätter låsta positioner, statiska roller och livsmönster.

Med samma spektakulära blandning av fiktioner och verkligheter iscensatte Lagerlöf också mer materiella byggnadsverk. Genom sina framgångar kunde hon skapa sig ett liv efter eget huvud och hjärta. Första egna huset låg i Falun, där byggde hon till med ett bibliotek. Det räddades undan 1960-talets rivningar och finns nu på Dalarnas museum. Hon byggde nytt, lador och personalbostäder, till och med en mack, och gav husen namn ur sin fantasivärld. När hon köpte tillbaka barndomsgården Mårbacka i Värmland gjorde hon först om huvudbyggnaden från ett kärvt timmerhus till en tjusig sommarvilla, och sen till den storstilade herrgård som har blivit så intimt förknippad med Lagerlöf. Mårbacka är hennes byggda bok. Majorskan, Marianne Sinclaire eller Gösta Berling kan stiga på när som helst.

Med hjälp av Isak Gustaf Clasons prestigefulla arkitektkontor fick Mårbacka en karolinsk stil. En stil som följer den klassiska grekiska byggnadskonsten, med symmetri, pelare och kolonnordningar. Det karolinska är det arkitektoniska uttrycket för de svenska krigarkungarna, ett slags maskulin power-suit som påminner om en tid då Sverige var stormakt. Men något skevar på Mårbacka, den perfekta symmetrin är en illusion. Släktporträtten i salongen är kitschiga kopior. Matsalen pryds av kolteckningar av uppförstorade vykort. Arbetsrummet är en scen ur en förvecklingskomedi med dörrar som länkar kvinnorna i detta hushåll. Det är en avgörande skillnad att det är Selma Lagerlöf som är herren på täppan i denna patriarkalt laddade herrgårdsbyggnad.

Mårbacka är Selma Lagerlöfs byggda iscensättning av sig själv, sitt liv och sitt författarskap utan uppdelning mellan fiktion och verklighet. Den fungerade redan under hennes livstid som hem, arbetsplats och utställning. Hon tog emot mängder av besökare, men ibland var det husföreståndaren Ellen Lundgren som utklädd till författaren vinkade åt turisterna från balkongen.

I Elin Wägners Pennskaftet beskrivs hur kvinnor i det tidiga nittonhundratalets Sverige var instängda i en hederskultur. En ogift kvinna med egen bostad gränsade till det skamlösa. Och Lagerlöf skapade dessutom ett hus som möjliggjorde ett hushåll av kvinnor och ett samliv med den stora kärleken Valborg Olander. I en tid när homosexualitet var kriminaliserat och räknades som en sjukdom levde Lagerlöf och Olander förvånansvärt öppet. Med transformationen av Mårbacka vägrade Lagerlöf sitta fint på sin tilldelade plats, det är ingen ödmjuk stuga passande för en ungmö och hennes väninna. Byggnaden spelar med i en maskerad, som drar blickarna till sig men samtidigt döljer Lagerlöfs skandalösa uppförande och på så vis möjliggör ett liv bortom det patriarkala fängelsets regelverk.

Katarina Bonnevier, Arkitekt och lärare på KTH