ÅSIKT

Mitt liv som bestulen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

De flesta datoranvändare har svårt att förstå varför exempelvis musik inte kan vara gratis när filen som transporterar musiken från dator till dator är det. Formen (filen) är gratis, medan innehållet (musiken, filmen, bilden, texten) inte är det. Innehållet ligger inkapslat i ett vakuum och tycks privatiseras på sin väg från sändare till mottagare.

Att originalet är ”identiskt” med kopian, är något av reproduktionsålderns dilemma. För på nätet ligger tusen och åter tusen kloner av originalet. Originalets representation finns ej mer!

Dessutom är kopiering och fildelning inte samma sak. Kopiering berör den närmsta kretsen, oftast bara en person. Fildelning bedrivs organiserat och bryter, när den slår ut i full kraft, uppenbart mot upphovsrätten.

Nu har lagförslaget IPRED en del fickor. Och för att det inte ska urarta i ensidiga polisiära åtgärder bör man, menar Stim och andra, även utveckla licensieringsmodeller som på ett smidigt sätt löser rättighetsklareringen. På samma sätt som radiokanaler, affärskedjor och idrottsanläggningar redan gör i dag.

Principen är väldigt enkel: man stjäl inte från någon annan – oavsett om det ligger lagrat digitalt eller står i en butik. I EU:s sanktionsdirektiv för antipiratlagen IPRED står klart och tydligt att det är storskaligheten som ska bekämpas. Lagen är en markör. Men motståndarna menar att den öppnar för utpressarverksamhet. Å andra sidan har upphovsmännen äntligen något att enas kring.

Jag är visserligen inte Per Gessle. Likt förbannat är det någon därute i rymden som stjäl min musik. Fildelaren åderlåter min möjlighet till försörjning. Varje gång det händer känns det som om någon tömmer mitt bankkonto.

IPREN ... nej förlåt, IPRED är värt att testa. Mitt liv som bestulen fortsätter ändå. Och det fortsätter efter min död.

Mikael Strömberg