ÅSIKT

Absurda isländska irrfärder

En isländsk gås och agenter i Belgien på Stockholms Filmfestival

1 av 2
I isländska ”Back Soon” spelar en gås en av huvudrollerna. Självklart med det kala landskapet som fond.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det finns filmer man gärna önskar en svensk distributör, som den isländska komedin Back Soon (regi Solveig Anspach). Det är en smått absurd historia om den marijuanadealande poeten Annas irrfärder över Island medan kundkretsen väntar i hennes hus. De utgör ett brokigt sällskap, ett isländskt svar på Steinbecks Tortilla Flat, med bland annat en kirurg, en parlamentsledamot och en poet som på stående fot kväder en vindlande dikt.

Anna har bestämt sig för att börja ett nytt liv, men ambitionen stoppas när en gås sväljer den mobiltelefon som ska ge henne startkapital. Filmen är en mycket medveten, spirituellt genomförd roadmovie genom isländska klichéer, självklart med det kala landskapet som fond.

Längre bort från humorn hos Anspach än till Michel Houllebecqs filmatisering av sin egen roman The Possibility of an Island går det knappast att komma. Det är fransk intellektuell highbrow så det stänker om det. I bitvis fantastiskt vackra bilder iscensätts en dystopisk framtidsvision, där mänskligheten går åt helvete och kvarlämnar två individer: en vit man i en grotta och en svart kvinna i ett månlandskap. Medan jag suger i mig all denna cinematografiska skönhet måste jag samtidigt konstatera: kvasifilosofiskt mumbojumbo gör sig bättre i bok, bildsatt blir det kalkonartat.

En skojfrisk variation på agentfilmen utgör Martin McDonaghs In Bruges (som alltså är Brügge på engelska). Två brittiska agenter skickas ut på ett (sken)uppdrag, i själva verket går det ut på att den ena ska ta död på den andre. Det är komedispel på högsta anglosaxiska nivå, med dräpande replikkonst och filmhistoriska blinkningar, och till slut lika många döda som i en bättre Shakespearepjäs. Att Brügge, denna vackra medeltidsstad, får elak anti- men ändå reklam hör liksom till pjäsen.

Gunder Andersson