ÅSIKT

Provokation att säga att antirasisterna hotar ordningen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Salem/Rönninge . Ensamma röda fanor på bollplanen där Nätverket mot rasism anvisats polistillstånd för att manifestera mot nynazisternas årliga marsch. Luften är laddad bland de 300 ungdomar som samlats. Mordbränderna mot kulturhuset Cyklopen och barnfamiljen i Högdalen ökar allvaret.

Polisen hindrar brutalt ett par hundra antirasister att ta sig till sin grundlagsskyddade demonstration – de körs sonika rätt ut i skogen. Femton greps. Därefter stängs infarterna.

När hundratals poliser samtidigt ställer upp med sina svarta containerbussar, hästar, sköldar och hundar, vore det en provokation att säga att det var antirasisterna som hotade ordningen.

I diskussionen är demokratin förvandlad till ett ordningsproblem. Integrationsminister Nyamko Sabuni är bara en av alla som saluför en kålsuparteori som målar upp valet mellan två onda ting: nazismen eller antirasismen.

De borgerliga lokalpolitikerna i Salem kräver inskränkningar i demonstrationsfriheten. Och visst kan man argumentera mot vissa antirasisters metoder – men fokus borde trots allt ligga på den nynazistiska rörelse som just försökt sätta en barnfamilj i brand, vars enda brott är att föräldrarna är vänsteraktivister.

Inte heller fredliga ”Stoppa nazismen – aktivt ickevåld” – tjugoen personer som ställde upp längs de sjuhundra nynazisternas marschväg med vita plakat med namn på de människor som mördats av nazister i Sverige de sista åren – får något stöd.

Vad krävs för att alla de som kallar sig antirasister och demokrater – från höger till vänster – ska gå ut och känna sitt ansvar? Ett mord till?

Daniel Suhonen