ÅSIKT

Kampen om ritualerna

Peter Bryngelsson önskar en god och stämningsfull jul

1 av 5
Den svenske konstnären Haddon Sundbloms jultomte tecknad för Coca Cola 1931.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Att sjunga julsånger är den tradition man lättast kan överföra till vilken situation eller extrem levnadsbetingelse som helst, såsom krig eller landsförvisning. Och av alla julsånger är Stilla Natt den som är mest internationell och som översatts till flest språk.

Från början skapades den i en liten stad i Österrike år 1818 av kantorn Franz Gruber och prästen Josef Mohr för att hylla ett litet barn som fötts i den fridsamma julnatten till en krigisk och kaotisk värld. Snabbt spreds hymnen över hela världen.

Under första världskrigets första år inspirerades de tyska soldaterna att på julnatten resa sig upp ur skyttegravarna och sjunga den stilla psalmen, alltmedan de tände ljus i små julgranar de ställde på skyttegravarnas kanter. Efter viss tvekan reste sig snart engelsmän och fransoser och sjöng sången på sitt språk. Efter än mer tvekan och efter att vissa av de sjungande skjutits ner av fienden, spred sig sången längs den långa fronten och motståndare möttes i ingenmansland och utbytte gåvor. Överordnade på båda sidor försökte stoppa den tillfälliga freden och i vissa fall bestraffa de som envisades. Detta kunde dock inte hindra att man till och med på vissa frontavsnitt möttes i vänskapliga fotbollsmatcher. Det märkliga är att man redan efter några dagar låg djupt nergrävda i skyttegravarna och sköt på varandra.

I andra världskrigets Tyskland ändrades orden i sången till:

Stilla natt, Heliga natt / Allt är frid, stjärnan blid / Endast vår kansler i striden står fast / Han vakar över riket utan ro och rast / Alltid han bryr sig om folket / Alltid han bryr sig om oss. (Fritt översatt)

År 1944 tvingades de nyanlända judiska fångarna i koncentrationslägret Flossenburg att sjunga Stilla Natt en hel dag framför en gigantisk julgran dekorerad med hakkors och omgiven av galgar med nyhängda ryska partisaner.

I Vietnamkriget samlades soldater som inte fick åka hem över julhelgen på Café Cosmos i Saigon. Man sjöng julsånger i en improviserad kör kallad The Cosmo Tabernacle Singers.

Ofta gjorde man om texten i traditionella sånger för att de skulle passa krigssituationens erfarenheter. Hur orden ändrades i Stilla Natt finns det inte någon uppgift om men i Bjällerklang kunde det låta så här:

Jingle Bells / Mortar shells / VC in the grass / You can take your Merry Christmas / and shove it up your ass

Det ceremoniel som vår jul i dag är konstruerad kring har väldigt lite med kristendom att göra. Granen, presenterna, misteln, maten, eldarna, sångerna och tomten har alla sitt ursprung i hedniska riter. Sådana riter som de kristna ursprungligen menade att Gud bestraffade med evig fördömelse.

Det var på 300-talet i Rom som de kristna insåg att om de skulle kunna övertyga kreti och pleti om att man kunde ha roligt även som kristen, var de tvungna att acceptera den årliga Saturnusfesten (cirka 17–25 december) som en stor kristen högtid. Det fanns dock ett problem; det fanns inget kristet att fira runt den 25 december. Man hittade då på att Kristus föddes just denna dag och vips kunde alla göra som man alltid gjort, det vill säga dricka hejdlöst, sjunga nakna på gatorna och delta i sexorgier. En fest som avslutades med en i dag udda höjdpunkt: man avrättade festspelens kung. Under festivalen hade man låtit en laglös anta rollen som konung och under åtta dagar överöst honom med gåvor. Under detta styre kunde man göra vad som helst eftersom man dödade laglösheten när festen var slut.

Under medeltiden (1466) omformades i Rom traditionen ytterligare och påven Paul II inkorporerade judeförföljelse i julfirandet. Nu var det alltså inte en allmänt laglös person som man skymfade på julen utan judarna i Rom. Utstyrda i kåpor drevs de på flykt längs gatorna, en tradition som höll i många sekler. År 1836 riktade rabbin i Rom en bön till påven Gregorius XVI att julfirandet skulle avbrytas för att skona den judiska befolkningen. Påven svarade att detta inte kunde infrias utan allt skulle pågå som tidigare.

Under 1600-, 1700-, och 1800-talen kämpade kyrkan aktivt för att förvandla julhögtiden till en strikt kristen högtid, puritanerna i USA gick längst genom att på 1600-talet helt och hållet förbjuda den hedniska julhelgen.

Under Adolf Hitler försökte nazisterna aktivt att avkristna julen och återuppliva de hedniska ritualerna. Detta var nu inte svårt eftersom huvuddelen av traditionen sprang ur en hednisk forntid, exakt den forntid som nazisterna beundrade och ansåg sig ha återupplivat. Små korrigeringar ansågs ändå nödvändiga. Dekorationerna i granen ersattes av nazistflaggor och kakor föreställande Führern. I toppen av granen lyste ingen stjärna utan en svastika och man hyllade inte Jesu födelse utan familjen. Längtan riktades mot en ursprunglig gemenskap och inte den ha-galna köpmannajul som vuxit fram. Tomten passade bra in med sitt ursprung i gammal folktro och presenter delades nu ut som gåvor från ledaren. Om man nu ville fira en messiasfödelse fanns ju en tydlig gestalt som kom ur ett samhälleligt kaos med löften om revansch för den tyska rasen. Nu kunde man ju också återuppliva den gamla romerska julseden att döda judar på helgen som en senkommen hämnd från den Messias som judarna mördade.

Nästa system som aktivt försöker införliva julens ceremoniel är den amerikanska kapitalismen. År 1931 lade The Coca Cola Factory sin slutliga hand vid vår tomtebild genom att låta den svenske konstnären Haddon Sundblom illustrera tomtens koppling till produkten Coca Cola (som faktiskt förbjöds av Hitler). Nu trädde bilden av St. Claus som den rödklädde och skäggprydde fartfantomen från Nordpolen fram. Tomten är kanske den ende idol med samma midjemått som Thor Modéen som fortfarande står stadig, trots allmän vikthysteri och BMI-fokusering.

1962 gör Kalle Ankas jul entré i svensk tv. Skapad av Disney som ett sista försök att gjuta olja på de strejkvågor som sköljt genom animeringsstudion på 40- och 50-talen. Tomteverkstaden är helt enkelt Walt Disneys naiva bild av hur relationerna ser ut mellan arbetare och chefer. Sista ordet i en strid som i vissa fall slutade med svartlistning av arbetare, och i ett fall med självmord. Kompositören till Tomteverkstaden, Bambimusiken och Who’s afraid of the big bad wolf, sköt sig vid pianot efter att ha fått förödande kritik från Disney. Han efterlämnade en handskriven lapp med orden: ”Sorry about the mess but I couldn’t take the stress”.

Med denna genomgång av kampen om julens ritualer vill jag inte hälla smolk i någons till brädden med julöl fyllda glädjebägare utan bara önska en riktigt god och stämningsfull jul.

Peter Bryngelsson